.
AGIA FOTIA PÅ KRETA
.
Satelitbild på hotellskelettet från Google Maps, Agia Fotia fem km från Sitia.
.
Från andra sidan bukten uppenbaras detta betongskelett. En skamfläck för turistbroschyrerna.
.
När man kommer från vägen från Sitia är det denna vy som möter en
Från stranden, som består av byggkross och grus ser det aldrig byggda hotellet ut så här
Det kunde blivit något. Det blev det aldrig.
.
Likt en öppen labyrint står det aldrig färdigställda hotellet
.
Dags att gå in
.
Agia Fotia, inte ens namnet är helt säkert, men det är så det står på Google Maps. En halvmil från staden Sitia på en ostädad strand ligger detta betongskelett och är för alla utom för en ruinentusiast en skam för in omgivning. Det obyggda hotellet är inte något man vill visa i turistbroschyren, endast de monotona välstädade stränderna får visas offentligt.
.
Efter en tidig hemkomst från ”en dag på stranden” innan kvällens ”mat och vin”, tog jag hyrbilen och körde dit. Utanför träffar jag två besökare på väg ut, bofasta som då och då tar sig hit för en stunds annorlunda upplevelse, av dem fick jag en redogörelse till varför det ser ut som det gör.
.
Betong kan vara grafiskt vackert, spännande och monokromt.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Någon gång på åttiotalet ska en optimistisk byggherre bygga ett större hotell som ska vara till gagn för omgivningen, generera nya jobb, ge en renare strand och allt annat som en ny arbetsplats brukar ge, i alla fall i prospekten. Visst skulle det kosta en ett antal miljoner Drakmer, (Drachmer?) men även i detta fall skulle de närmast boende få möjlighet att tjäna sig en slant.
Det skulle säljas andelar för att täcka investeringarna. Erbjudanden vände sig till bybor, lokala affärsinnehavare och lokala banker. Ett attraktivt erbjudande då hotellets intäkter skulle tillfalla andelsägarna och de lokala affärsinnehavarna framöver skulle få fler kunder i butikerna.
.
framöver skulle få fler kunder i butikerna. Bygget ska ha tagit fart någon gång på 80-talet och som alla löst kalkylerande byggens inneboende egenheter blev det dyrare än de optimistiska kalkylerna, mycket dyrare.
Misstron mot den ursprungliga optimistiska byggherren växte i takt med de skenande byggkostnaderna. Någon hade tron kvar och slängde in fler Drakmer andra drog öronen åt sig och betraktade sin tidigare investering som förspilld och ville inte slänga in mer pengar i det löst strukturerade och dåligt finansierade projektet.
.
Mycket betong, det fanns inget annat!
.
Raka linjer som naggats i kanten
.
.
.
.
.
.
.
Från den tänkta innergården gick det en trappa upp till den uppenbara tomheten. Vad därefter var tänkt har ännu inte gjutits.
.
Trappan till den övre intigheten. Om du undrar över de skiftande färgtemperaturerna så var solen på väg när vid min vistelse och på en halvtimme ändrades det solvarma ljuset till kallt kvällsljus.
.
.
.
.
Så småningom måste byggnadsarbetare, entreprenörer och andra aktiva inom bygget tröttnat när de obetalda fakturorna förblev obetalda. El och VVS hantverkarna behövde aldrig riskera något, bygget avstannade redan på betonggjutarstadiet. Men det är en ordentligt stor mängd betong som står fast i marken utan att ge någon avkastning.
Stranden framför är ingen attraktiv plats, sand saknas helt, här har aldrig varit någon, stenen som utgör stranden tycks vara grus uppblandad med rivningsmaterial och krossade byggnadsrester.
.
.
Med lite fantasi kan man föreställa sig sand, en bar serverande paraplydrinkar, Retsina och Ouzo. Kanske lite planterade palmer och några olivträd för att upprätthålla den förväntade greklandsbilden.
Nu blev det inte så, en bristfällig budget och fantasikalkyler från en tid när valutan hette Drakmer (Drachmer?) och senare en lika dålig låneekonomi fast nu i Euro som konsumerades istället för att investeras och sedan stod Grekland och undrade varför de inte fick låna ännu mer?
.
.
.
.
.
Den som vill kan se likheter mellan hur Grekland skött sin ekonomi och detta ruinbygge. På många platser, allt för många för att det ska vara sunt står halvfärdiga skal och förfular det vackra landskapet. De har en gång i tiden kostat pengar, pengar som aldrig kommer att ge avkastning, pengar som till ingen som helst nytta gjutits fast i marken.
.
.
som till ingen som helst nytta gjutits fast i marken. Hade hälften så många projekt startats och fullföljts kunde den grekiska övärlden varit än ännu vackrare plats och grekerna haft en mer solid ekonomi att gå i pension på och charterturister haft ännu ett hotell att välja på.
.
Vad är det för byggnad som uppenbarar sig på nästa klippa?
.
Men det tog inte slut här som jag trott. Från betongskelettet kunde jag vidare österut se något som liknade ett tempel med pelare men som inte såg ut som om det kom från den tid då greker blev kända för att bygga tempel. Det fick bli en kväll till då jag upptäckte ett vattenmagasin och den semiövergivna andelsbyn Dionysos Resort & Village
.
.
.
