Stacks Image 1218

SS BRÖDFABRIK LEHNITZ ORANIENBURG
Stacks Image 35927

Denna brödfabrik byggd av SS har genomlevt tre epoker. Nazisttiden med dess vidrigheter, Sovjet/DDR tiden med de umbäranden det ledde till och slutligen 25 år av övergivenhet.

OM KLINKERWERKE, TOTENECK
1938 påbörjades bygget av vad som skulle bli världens största tegelbruk för sin tid. Det var Albert Speers storslagna planer till alla de byggnadsverk som skulle färdigställas i Berlin och Tyskland, som krävde den enorma mängd tegel som ”Oranienburger Klinkerwerke” även kallat Toteneck (dödshörnet) skulle leverera.
.

100 2

Stacks Image 1241

Det var visst besvär att tränga sig genom buskaget. Brödfabriken saknade inhägnad av betydelse, det var grönskan som utgjorde hinder.

Arbetarna till bygget hämtades från Sachsenhausens koncentrationsläger som låg i närheten. Varje dag tvingades mer än 2 000 lägerfångar marschera 2,5 km till platsen för bygget, med sig tillbaks på kvällen bar de med sig kistor med sina döda lägerkamrater, bl.a. avrättades här mer än 200 personer enbart för att de var homosexuella. 1941 om än försenat var det färdigt och erhöll då status som eget arbetsläger. 10 april 1945 totalförstördes lägret (=Klinkerwerke) av allierat bombflyg, flera hundra lägerfångar dog också i bombräderna, men Klinkerwerkes bidrag till det nazityska krigsmaskineriet ansågs så betydande att det var ett pris värt att betala för att förhindra vidare produktion.
.

Stacks Image 1245

Ogenomträngligt, men husen bjöd på många andra öppningar.

BRÖDFABRIKEN
För att förse såväl arbetslägrens fångar som kringliggande fångläger och delar av krigsmaskineriet med det dagliga brödet byggdes det en brödfabrik invid Klinkerwerke. Den kallades brödfabrik, inte bageri, det berodde på mängden bröd som skulle framställdas här. 100 000 bröd skulle dagligen bakas här, siffror finns på att man bakade 40 000 bröd till fångar och 43 000 bröd till armen om resterande 17 000 bröd finns ingen uppgift eller så nådde man inte upp till den nivån.
.

Stacks Image 52981

Det kändes lite kusligt här inne, som om det som tidigare utspelat sig här satt i väggarna. Detta är ingen minnesplats, det är en ruin från samma tid och samma diktatur.

I juli 1939 sattes lägerfångar i arbete med att röja upp ett ca 6 hektar stort område, rensa det från träd och växtlighet och förbereda det för bebyggelse och trots förseningar stod brödfabriken färdig oktober 1941. Bageriet ägdes av ett aktiebolag som tillhörde SS. Bröd skulle inte levereras till civilbefolkningen utan endast till lägerfångar och krigsmaskineriet.
.

Stacks Image 1249

Fantasin skenar lätt iväg, men det är inte svårt att föreställa sig magra men rena lägerfångar i grå fångdräkter arbeta medan de strängt övervakas av män med vapen och svarta uniformer.

De ca 80 lägerfångar som arbetade här kände sig verkligen priviligierade och utvalda jämfört med sina mindre lyckligt lottade kamrater på Klinkerwerke (toteneck). De högsta cheferna tillhörde SS medan andra var civila, men arbetarna här fick av hygieniska skäl duscha varje dag, hölls med rena kläder och kunde säkert tugga i sig en degbit då och då, kanske rentav ett nybakat brödchen när ingen såg på.

Den som däremot ertappades med att smuggla ut bröd, mjöl, salt eller socker bestraffades så gott som alltid med omedelbar avrättning.
.

Stacks Image 1255

När var det och när blev det Rauchen verboten? Under första epoken dvs under SS tiden var det knappast nödvändigt att sätta upp förbudet. Under Sovjet/DDR tiden var det kanske befogat. Känns konstigt ur dagens perspektiv i en livsmedelsfabrik.

Klinkerwerke utplånades april 1945 men bageriet stod kvar, vid krigsslutet var det av naturliga skäl brist på mat i alla avseenden så brödfabriken drevs vidare. Sovjetadministrationen tog över och fortsatte produktionen, senare skrevs äganderätten över till Konsumgenossenschaft Kreis Niederbarnim för att senare i tiden tillfalla DDR administrationen under namnet Konsum-Großbäckerei Oranienburg.

Som vanligt inom DDR som mätte välstånd i nettonationalproduktion, byggdes man hellre nya bagerier än att man underhöll de gamla, så produktionen minskade succesivt men fortsatte fram till östblockets sammanbrott 1990, då det slutligen övergavs.
.

Stacks Image 1259

De översta planen visar byggnadens stabila konstruktion, huset har stått här i 76 år och varit övergivet en tredjedel av den tiden.

Utanför klinkerwerke står en minnesplackett på tyska och engelska och berättar platsens historia. Bageriet däremot har man inte ens bemödat sig med att riva, inga skyltar, ingen information. Men bakom buskar, träd och björnbärssnår reser sig de mäktiga ruinerna, en skorsten står kvar och de stora ugnarna ansågs väl inte så attraktiva vid östblockets fall att någon ville nyttja dem. Allt står kvar orört sedan dess. I 25 år har naturkrafterna påbörjat återtagandet av det som byggdes här. Platsen är otäck och finns det själ i väggar så känns den. Det är otäckt att vara här, på avstånd kan man höra trafiken från väg 273 köra förbi, någon hund skäller på avstånd och vardagslivet i Oranienburg går vidare.
.

Stacks Image 52975

I byggnadens mitt hade ett ljusschakt placerats, en dyster minimal innergård.

.