Stacks Image 1218

KDF PRORA
.
Stacks Image 13994

Redan från färjan på väg in i Sassnitz hamn ser man några byggnader från Prora.

Prora är inte en fyra km lång byggnad utan består, -bestod? av sex? ca 600 meter långa byggnader. Byggnaden längst i nordväst är jämnad med marken, den var en klassisk ruin som saknade ytterväggar och vars våningsplan förvridits av allt de utsatts för. Man vet hur stort det är, ändå måste man se det för att ta det till sig. Detta är uniformiteten och likriktningen i ett eget majestät. Allt ska vara lika, lika för alla homogent, uniformt, enhetligt. Förbud mot avvikelser kunde det stå på en skylt om det nu inte framgår av byggnaderna själv och arkitekturen.

Stacks Image 13998

Två klassiska sidor från KdF Prora, västra sidan mot land, överst och östra sidan mot havet underst. En absurd anläggning, sex våningar hög nästan 4 kilometer längs med stranden. Med det som står kvar som ruin är förstklassigt.

Stacks Image 14000

Uniformitet! Avvikelse förbjudet i alla avseenden, men inte blev det bättre vid medelhavet 30 år senare.

Stacks Image 13996

100 2

Stacks Image 2990

Därmed inte sagt att det är dålig arkitektur bara för att det är ett beställningsverk av en diktator och använts och administrerats av en annan diktatur. Den som vill fundera mer över god och dålig arkitektur beroende på vem som är uppdragsgivare kan läsa mer om det här

Här skulle ”folket” och partimedlemmarna tillbringa sin semester och sin lediga tid, tid för fostran och beundran, men det blev viktigare att starta krig än att bygga färdigt semesterkomplexet, semestra fick man göra när man lagt under sig den dekadenta världen. Då skulle detta likriktningens jättekomplex erbjuda välbehövlig rekreation, det blev som bekant annorlunda.
.

100 2

Stacks Image 2992

Den skuggiga östsidan mot havet var väl plomberad. Men som alltid gäller 500-meters regeln för stora byggnadsverk. Efter 500 meter har någon vid tidigare tillfällen tagit sig in. Fönstret nere till vänster blev min ingång.

Att världen under sextio- och sjuttiotalet skulle skåda en masslikriktning i arkitektur till semesteranläggningar som vida överträffar KDF Prora kunde beställaren inte tänka sig, men när miljontals nordeuropéer flyger till Spanien för att bo i liknande lådor, fast större placerade på samma sätt längst med stranden och med en lika fyrkantig utstrålning så bleknar Prora. Fast i motsats till lådorna vid medelhavet så var hela det fyra km långa Prorakomplexet planerat som en semesterkasern med politisk uppgift att manifestera och uppvisa vad nazistdiktaturen kunde erbjuda.

.

Stacks Image 1245

Just inhoppad genom ett fönster är detta rum det första jag ser. Denna sektion var i lite sämre skick, men det är bara puts och färg som är förfallet.

Detta planerades och byggdes på 30-talet och skulle blivit en milstolpe i massturism om det färdigställts och använts. Men det var inte bättre förr, tvärtom, nu tar man sig med charterflyg dit man vill och checkar in på vilken våning man vill och utöver lite frivillig klämkäck morgongympa a la ”sällskapsresan” så gör du vad du vill på din semester och förväntas inte beundra hotellet du bor på eller landets nuvarande förhoppningsvis demokratiskt valda stadsöverhuvud.
.

Stacks Image 1249

Trappan upp, våning för våning samt tappra försök att orientera mig i likformighetens tempel. Just denna trappa har fallit och det växer något grönt på golvet.

Som ruin är Prora förstklassigt, hela Prora är hotat som ruin, det lyxrenoveras redan och byggs om till eleganta lyxlägenheter vid havet, fast nu på privat initiativ, allt går nog inte att rädda som synes har förfallet gått lite för långt på sina ställen.
.

Stacks Image 1255

Det blev mycket gående i korridorer och trapphus. Efter en stund var desorienteringen total. Bara att gå till slutet av en våning, en trappa upp och sedan åt andra hållet.


Bara 25 år efter krigsslutet och då hade man fortfarande inte tömt alla västtyska städer på bombmassor, så kunde en sparsam arbetare i väst ta flyget till Medelhavet och tillbringa en vecka eller två på liknande platser. Fast då var det varken partibok eller lojalitet som krävdes, endast D-mark.

Hitler ville visa Tysklands storhet på alla områden, därför skulle man också manifestera detta i en semesteranläggning med klass och inte utan politisk (nazistisk) prägel. Prora på Rügen vid Östersjöns sydkust blev platsen och bygget påbörjades under senare delen av trettiotalet.
.

Stacks Image 1259

Trappan och trapphuset bjöd på vackra linjespel och en estetisk tredimensionell upplevelse. Denna sektion var i bättre skick och vid något närliggande tillfälle har det städats.

När andra världskriget tog slut hamnade Prora i öst och delar av det användes av Sovjetarmén som kasern. Men de övriga tre och en halv kilometerna byggnad fick stå, även om det säkert kunde användas som ett praktiskt förråd. När östblocket föll och sovjetarmén åkte hem fick Prora stå. Det nya enade Tysklands hade så mycket annat att stå i och tänka på att det inte blev tid till kvarlämnade byggnader, så byggnaden fick stå från 1990 fram till nu.
.

Stacks Image 14010

Översta plan, 6 trappor upp, högre kommer man inte här.


Nu har hela Prora sålts till en privat entreprenör som enhet för enhet bygger om KDF till exklusiva lägenheter för köpstarka personer som vill känna lite Östersjöbris till morgonkaffet. Det blir den fjärde etappen i byggnadens historia efter att ha byggts av nazisterna använts av Sovjetarmén, sedan stått övergivet i 25 år och nu ska bli andelslägenheter till välbärgade tyskar.
.

Stacks Image 14004

På väg ner med utsikt mot nästa trapphus.

I 25 år har byggnaden stått tom och ouppvärmd, en hörna blev vandrarhem för några år sedan och på en av de en gång plana öppna ytorna har man bakom den västra byggnaden anlagt en campingplats i anslutning till vandrarhemmet. Där kampar nu piercade ungdomar med färgat hår i färgglada tält, spelar gitarr på kvällarna, dricker öl och vete f. vad dom röker och ägnar sig åt all den kultur som Goebbels och Hitler betraktade som ”abscheulich”.
.

Stacks Image 1263

I mitten av alla huskomplex. Det blev ingen festplats, det blev inte en gigantisk balsal, det blev en ruin.


När jag efter några timmar inne i de kvarvarande förfallna byggnaderna skulle ta mig ut kunde jag inte hitta det källarfönster jag tagit mig in genom. Efter att tittat mig genom tio rum med källarfönster åt norr utan att kunna ta mig ut, fick jag ta mig mig upp på översta våningen igen och letade efter något att referera till. Däruppe såg jag, några hundra meter västerut en ventiltrumma jag kände igen och väntade med att gå ner till jag visste var ”utgången” i huset låg.
.

Stacks Image 1269

Renovering har påbörjats, vissa moderna, påkostade kustnära bostäder för den penningstinne är redan bebodda. Det blev ett privat initiativ, ett profitdrivet företag och en kapitalist som slutligen skulle färdigställa Prora till vad det var avsett för. Det påbörjades av Nazister, det missbrukades av kommunister och förädlas av kapitalister; sensmoral?
.

Stacks Image 14012

Så här blev resultatet, arkitekturen på baksidan har inte ändrats, på kustsidan har glasfasaderna och de fasadtäckande balkongerna tagit över.
.

Stacks Image 14168

Som en ytterligare knorr på berättelsen färdades jag i en sentida KdF Wagen, med motorn bak.

Stacks Image 14172
Stacks Image 14183

.

Stacks Image 14187
Stacks Image 14176

.

Stacks Image 14180