Stacks Image 144395
UTLASTNINGSSILOR 20-23, 24-26 OCH SÅ… KLINKERTORNET
Stacks Image 35986
Klinkertornet och klinkersilon, enda ingången är bandgången, så vad gör man?

Klinkertornet, som näst skorstenen är den högsta byggnaden på området stod där lika lockande som en kall öl en het sommareftermiddag. Det var bara det att det att…
Det saknades skyltar om "Tillträde förbjudet" så visst var det möjligt att tolka det som att det skulle vara OK att ta sig in. Men istället för skyltar hade fastighetsägarens ombud mycket omsorgsfullt och på ett mycket tydligt sätt talat om vad man ansåg om ovälkomna besökare, och andra torde inte stå att finna i skrivande stund.

Stacks Image 35990
Tillträde förbjudet, symbolspråket mycket tydligt, det är Per som lagt stenen där.


Nu har jag av mer än ett skäl som princip att aldrig göra någon åverkan, så de där betongblocken fick ligga och vad skulle jag kunna göra mot dem? Men det står ju andra möjligheter till buds. Det fanns en bandgång till/från utlastningssilo 24-26, men den var lika omsorgsfullt plomberad av betongblock och igensvetsade dörrar. Betongblock är ju inte direkt någon bristvara på ett ställe som Cementfabriken i Limhamn. Men 24-26 hade ju mer än en bandgång, den andra i anslutning till 20-23 och den gick ju att klättra upp i. (utan att göra någon åverkan) Även här var hissen ur funktion, -värre än så den var borta så vi började med en promenad i trapphuset ca 50 meter upp, höjden bör motsvara 18-20 våningar. Väl på plats kunde vi beundra utsikt över resterande cementfabrik, Limhamn och Öresundsbro.

Stacks Image 35994
En titt nedåt från 20-23, ca 50 meter, till vänster är bandgången till 24-26


Sedan var det bara att ta sig över till 24-26 som ju är ännu lite högre och som i sin tur är anslutet till Klinkertornet. Men man kan inte lämna dessa fantastiska byggnadsverk outforskade utan att så noggrant det går enligt gällande säkerhetsföreskrifter titta in a varje vrå och skrymsle.

Stacks Image 35998

När vi väl tittat noga i 20-23 tog vi oss över till 24-26, en obetalbar upplevelse

Om 20-23 kan jag berättat de fungerade som utlastningssilor för löscement till järnväg. En intressant tanke är att föreställa sig flödet av järnvägsvagnar den tid då dessa fyra giganter fylldes från toppen 24-7 (avser tid inte silo-nr) av löscement och hur vagnarna längst ner likt botten av ett timglas tog emot cementen i en aldrig sinande ström. Från 24-26 var utsikten ännu lite bättre, dessa silos var också för utlastning men för lastbil och ovan nämnda tanke om cementflöde kräver än fler lastbilar än tåg så trafiken måste varit intensiv här.

Stacks Image 36002

Uppe på 24-26 som var ca 15 meter högre än 21-23, det kittlar i benen när man går på bandgången mellan siloblocken.

Stacks Image 36014

Sedan bar det av till Klinkertornet, en bokstavlig höjdare!

Klinkertornet byggdes i mitten av 1960-talet, när miljonprogrammet i alla avseenden gjorde skäl för sitt namn och ord som miljöproblem, energihushållning, klimatsmart etc. ännu inte var påhittade. Framtiden var mer, större, bättre, bekvämare innan krisåren tog över och förändrade vår invanda världsbild.

Stacks Image 36012
Insidan av bandgången från ovanstående bild, sedan hägrade Klinkertornet

När kalken uppblandad med vatten transporterats två kilometer under Limhamn och passerat sedimentdammarna skulle den brännas. Kalkslammet som bränts blev till klumpar stora som golfbollar, fast inte så runda och jämna, men det brydde sig ingen om. För när kalkklumparna kom till klinkertornet skulle de vidare till kvarnhuset för att malas tillsammans med gips för att utgöra slutet i tillverkningsprocessen här på Cementa, malas, blandas och slutligen packas. När sedan kunden sprättade upp säcken eller öppnade lastbilen var det bara att tillsätta vatten, blanda och hälla i en form för att vänta på att det skulle härda, därefter hade man någonstans att bo eller någonting att gå på eller allt vad man nu kan och vill använda cement till.

Stacks Image 36006
Miljön och ljusinfallet i Klinkertornet i kvällsljuset var magisk

När fabriken dragit sin nästan sista suck efter krisåren fick den stå, den var för dyr att riva och kan ju vara bra att ha till något. Bra att ha till något har den verkligen varit, byggmaterialet till två av Sveriges största infrastrukturprojekt har passerat Klinkertorn och klinkersilo. Öresundsbrons pelare är gjutna av cement från Öland men vad passade bättre än att använda Klinkersilon som mellanlager och silo 24-26 till utlastning vid bygget av bropelarna.

Stacks Image 36020
Stora bandgången från kvarnhuset är nu halvnaken och bandet borta, till höger syns resterna av 14-19.
Om du undrar var jag står, se på översta bilden denna sida.


Tunnelelementen vete tusan, minns jag rätt så tillverkades de på Pepparholm och sänktes på plats mellan Pepparholm och danska fastlandet, men de kan mycket väl ha mellanlagrats här de också. Men det var inte slut med nyttoanvändningen efter bron. Malmö Central var en så kallad säckstation och när tåget väl anlänt fick det ta samma spår i motsatt riktning ut ur staden igen. Den nya fina Öresundsförbindelsen stod färdig men staden saknade en förbindelse mellan Malmö Central och Öresundsförbindelsen. Malmö Stad behövde en Citytunnel och än en gång fick Ölandscementen passera Klinkersilo och 24-26. Än mer nytta ska det bli, för så som det nu är bestämt ska dessa kvarvarande byggnader konverteras till bostäder, -den som lever får se.

Stacks Image 36024
Som en dramatikbonus denna torsdagskväll efter midsommar så brann det på någon elektronikskrot i Malmö industrihamn, vår utsiktsplats var inte den sämsta, bra tajmat (timeat inte taj - mat).
Klicka på bilden härunder så kommer du till ett bildspel med ytterligare 40 bilder från Kilnkertornet
Stacks Image 37668

Nedanför hittar du nio länkar till de olika delarna av cementframställningen.
2 0 0 9

2 0 1 2
2 0 1 3