Stacks Image 31506

SCHWIMMHALLE PANKOW
Stacks Image 33786

Den här bilden kunde varit tagen var som helst i det gamla Östtyskland, allt såg likadant ut. Simhallarna gjordes efter samma mall. Utan att vara medvetna om det skapade stadsarkitekterna i DDR en ”corporate identity” likt Sveriges gamla Konsumlådor, som såg likadana ut överallt.

Det finns säkert ett tiotal identiska övergivna simhallar i östra Berlin, om inte fler, jag såg åtminstone fyra till. Det finns säker fler i andra ”öst-tyska” städer. Det är inte svårt att föreställa sig varför. 1968 antogs en ny Östtysk författning, valspråket, -det har ni hört förr, kom direkt från Marx och Engels, ”Proletärer i alla länder, förena er”.

Stacks Image 31587

Baksidan var mer sparsmakad, men titta på taket, man lekte mer med betongens möjligheter i öst än här hemma.

Sovjetunionens dominans var stor trots att DDR officiellt var självständigt, men det var en självklarhet att landet skulle vara kommunistiskt och trots namnet DDR, var det endast ett parti som fick ställa upp i val. På något partimöte hos SED (Socialistische Enheitspartei Deutschland) måste låtit så här. ”
Sovjetunionen bygger simhallar och får på så vis fram bra idrottsmän, Kapitalisterna i väst har simhallar överallt så vi måste komma ikapp, både för att visa väst vem som är bäst, men även för att göra vårt broderfolk i Sovjetunionen stolta över oss och markera mot dem att även det östtyska broderfolket kan”. -lite tillspetsat och schablonartat, men ungefär så.

Stacks Image 31591

Det är mer färgglatt nu än under den grå DDR-tiden

I en planekonomi mäter man nettonationalproduktionen, det medför att nybyggen värderas, medan reparation och underhåll bara betraktades som slöseri med pengar. I princip var nyproduktionen av 2 Trabanter mer än produktionen av en ny Mercedes. Två nybyggda fuskbyggen av simhallar värderades högre än bygget av en ny ordentligt byggd.

Stacks Image 31595

Drivgasen till alla sprayburkarna måste tärt hårt på ozonlagret

Uppdraget att rita DDRs standardsimhallar gick till arkitekten Gunther Derdau, när väl ritningen på hallen var färdig kunde elementen massproduceras i all oändlighet och monteras på plats. Simhallen i Pankow färdigställdes 1971, det var samma år som den mer sovjetvänlige partichefen Eric Honneker ”tog över” efter Walter Ulbricht som avsattes 3 maj 1971. Det går inte att komma ifrån att arkitekterna i DDR var mycket lekfulla med byggnaders utformning och hur betong kunde gjutas. Till DDRs försvar kan sägas att det finns fler roliga och lekfulla konstruktioner i betong än man hittar i väst.

Stacks Image 31599

En gång i tiden var detta bruna väggar och grå kakel

I DDR som i stora delar av östblocket var energin subventionerad, incitamenten att isolera byggnader eller att spara på värmen ingick inte riktigt i kalkylerna. Byggnader och bostäder konstruerades därefter, enkelglas, väggar av sten och tegel, för syns skull någon träpanel upp till 120 cm höjd och några gardiner av syntetväv, DDRr byggstandard i korthet.

Stacks Image 31603

WC och Toalett, män till vänster kvinnor till höger

Så länge energin var ”gratis” var det bara att öka flödet i fjärvärmeledningarna, men åren innan muren föll hände det allt oftare att fjärrvärmen inte fungerade. Tillbaks till planekonomin och nettonationalproduktionen, så var det ingen som underhållit fjärrvärmerören sedan de byggdes, logistiken från kolbrytning till varmvatten, läckte under hela transformationsprocessen. Frös det på vintern stod tågen stilla, ingen brunkol kom till kraftverken. Planekonomins dysfunktionalitet manifesterades i att det mesta fanns, nya bostäder, nybyggda järnvägar och lok, nytt, nytt, nytt, men allt av dålig kvalitet och ingen som underhållit någonting. Reservdelar och underhåll var ord som inte ingick i DDRs lexikon.


Stacks Image 31607

Avskriven enligt plan och planekonomi, byggnadens restvärde = 0

Sedan är det samma historia igen, muren faller, de östtyska delstaterna blir ”självständiga” och DDR upplöses. Delstaterna från DDR ansöker om att få bli delstater i Bundesrepublik. När väl formaliteterna om återföreningen klarats av var det dags att leva vidare. Från ”västtyskt” håll insåg man inte i vilket skick den sönderfallande östekonomin var i och vad det betytt för byggnader och bostäder.

Stacks Image 33780

Med rationell återvinning kan man göra många Bierflaschen bara av badhusinteriören.

Så i all välmening tog man över de sporthallar och simhallar som tillsammans med lite kemikalier för inte så länge sedan fostrat och byggt en av världens mest framgångsrika nationer i friidrott. Men det var med medaljörerna som med resten av DDR, de var så förstörda av sin träning och de ”stärkande” preparat de fått att de efter ”segern” ofta fick men för livet.

Stacks Image 33782

Inte en glasruta hel

Simhallen i Pankow togs över av delstaten/staden Berlin, rustades upp 1996 i akt och mening att driva den vidare, det pågick i fem år. Men 2001 stängdes den, det var de uppenbara spåren av planekonomi och nettonationalproduktion som nu med tidens hjälp gått så långt att det inte var försvarbart för en fattig stad som Berlin att driva den vidare.

Stacks Image 33784

Varför ta sig ut samma väg som man kom in?

Under fjorton år har den stått, tjuvar har tagit för sig, vandaler har härjat, grafitimålare har gått lös på byggnadens samtliga ytor. Moder natur har i samarbete med den tid som går, sett till att simhallen nu är en ruin i samma skick som den stat som lät bygga den var när den försvann.

Stacks Image 33788

Den här lampan får vara med, inte för att den är typisk för simhallar utan att den var typisk för DDR. Rostocker Lampe kalas den och förekom överallt i den offentliga miljön i DDR.

Stacks Image 31621
Stacks Image 31624
Stacks Image 31627
Stacks Image 31630