Stacks Image 2632

HELSINGBORGS SPRITFÖRÄDLINGSAKTIEBOLAG ÖDÅKRA
Stacks Image 188972

Dit upp har jag blickat i många år, men så en dag 2015 stod entrén öppen. Nu var det möjligt att ta sig in utan besvär och utan att göra någon åverkan på byggnaden. Det du ser är personalkökets balkong.
.

Låt mig redan här inflika att Ödåkrafabriken blev med ny ägare hösten 2016. En ägare med ambition att rusta upp byggnaden och efterhand skapa liv på området. Så idag är området avspärrat och Tillträde Förbjudet för obehöriga är en definitivt giltig beskrivning av byggnadens juridiska status. Framåt sommaren 2017 planeras området, eller delar av det att öppnas för allmänheten, då är du säkert välkommen. Vid vårt besök för två år sedan ägdes området av ett annat bolag vars ambitionsnivå för fabriken raderats och förfallet var långt gånget. Vid vårt besök 2015 var Ödåkrafabriken en industriruin, idag är den en arbetsplats och ett pågående renoveringsprojekt.

.

För 40 år sedan, 1977 ströps sista droppen ur destilleringskolonnerna på Spritan i Ödåkra. Ödåkra en liten villaförort till Helsingborg, som inte gjort något väsen av sig och som idag mest är känt för att vara granne med Skånes näst största köpcenter.
.
År 1885 pumpades det i bastubor, spelades trumpet slogs på trummor mm när stationen invigdes och det första ångloket stannade i Ödåkra. Idag är det en pendlarstation där blålila Pågatåg stannar regelbundet medan X2000 och Öresundstågen blåser förbi.
.
Med järnvägen kunde spannmål, utsäde och folk nu ta sig till och från Ödåkra snabbt och smidigt. Dessutom var Hasslarp och sockerbruket en kort rälsstump därifrån förbundet med Stambanan och Ödåkra via Kattarp, vilket skulle få betydelse för ortens framtid.
.

Stacks Image 189117

De runda tegelbågarna är ”porten” där personalen passerade morgon och kväll. Vrider man blicken åt höger, österut ser man…
.

Stacks Image 59513

Den vackra industrifasaden mot söder
.

Stacks Image 189044

Från porten ledde en lång korridor in till tabernaklet. Det var ungefär så det kändes när vi äntligen för första gången fick möjligheten att inträda i det allra heligaste, Ödåkra spritförädlingsfabrik.

Tre år efter stationsinvigningen stod ett destilleri eller om det kallas spritfabrik färdig i Ödåkra, en ståtlig vacker byggnad i gult och rött tegel. Närheten till Hasslarp gjorde att tillgången på socker och diverse betrester som kan blandas i mäsken nu var tryggad, ja ni vet ≈ socker+vatten=jäsning vilket blir alkoholhaltig mäsk som destilleras ett antal gånger och slutligen blir drickbar sprit på flaska. Inte så att Hasslarps sockerbruk stod för huvudingredienserna, men resterna från betproduktionen kunde om inget annat duga utmärkt. Den stora produkten var den kryddade snapsen Ödåkra Taffel Aqvavit.
.

Stacks Image 189000

Vi börjar i källaren för att arbeta oss uppåt

1898 byggdes en spritfabrik i Dalby utanför Lund, där man använde sockerbetor för mäskfraställningen. Att man använde socker från ett bruk mer än 60 km från fabriken kan man fråga sig, när Hasslarps bruk säkert kunde leverera samma vara avsevärt mer närproducerat. Råspriten gick sedan med järnväg från Dalby till Ödåkra där den findestilerades.

Under första världskriget berövades jordbruket på drängar och sockerbetorna kom upp med hjälp av kvarvarande äldre män samt kvinnor i alla åldrar och sockret behövdes till nyttigare saker än sprit. I brist på annat gjordes försök med foderbetor och kålrötter. Denna ”första stegets spritframställning” i Dalby upphörde 1932.
.

Stacks Image 188976

.Från källaren ledde en trappa till fabrikens och hela byns elcentral. Det var med fabrikens etablering som samhället elektrifierades.

Staten hade som bekant synpunkter på de mängder sprit som konsumerades av främst den manliga befolkningen kring förra sekelskiftet. Brattsystemet som innebar motbok och monopol hindrade säkert Sverige från att ha en alkoholkonsumtion likt den ryska.


Redan 1910 upphörde tillverkningen av sprit i Ödåkra, men brattsystemet innebar inte ett totalstopp för spritframställning och staten behövde fylla upp tomrummet från alla små familjedestillerier så 1917 köpte Statliga Vin & Sprit fabriken och tog upp tillverkningen igen.

.

Stacks Image 2743

.Huvudsäkring för samhällets kraft 80 amp. Men vad är 3x35 Jka?
Gåtan är löst. Två av varandra oberoende elingenjörer har skrivit samstämmiga uppgifter. 3 kablar med en snittarea på vardera 35 mm. Jka, Jordkabel, troligtvis är den jordad också, men den är dragen ”under” jord.


Det figurerar en del skrönor om vad som försiggått på spritfabriken, om att det smugglats ut sprit, att det sålts över staket etc. Vet någon mer om detta så skriv gärna, brotten är i vilket fall som helst preskriberade. En annan historia är den om whiskyn Mac Scott som tillverkades i Ödåkra. Det lär ha gått till så att man köpte in gamla whiskyfat från Skottland, vilka slogs sönder, flisades och fick ligga i tankar med vanlig okryddad Ödåkra sprit i något år, det var mycket whiskysmak i kvar i tunnorna som nu lakades ur. Vid behov blandades innehållet med inköpt märkeslös whisky och den ca 40-procentiga whiskysmakande vätskat såldes som Mac Scott. Alternativa fakta eller inte?
.

Stacks Image 188967

.Vi tar det vackra trapphuset upp och kommer till plan ett där vi möts av en sal med väl dimensionerade pelare, de ger onekligen ett kraftfullt intryck.

Stacks Image 189046

.Likt en pelarsal i en kraftigt befäst borg

Det puttrade på till 1977 och sedan dess har inget drickbart lämnat fabriken i Ödåkra.

Fabrikslokalerna är stora, källare och fyra våningar så det är lätt att inse den tomhet som drabbade orten under Torbjörn Fälldins första regeringsår och bygden Ödåkras ryggrad förlorades. Den byggnad som utgör nuvarande huvudbyggnad byggdes i slutet av 30-talet och fick vara verksam i nästan 40 år. Därefter har den under lika lång tid fått fungera som korttidslager men inte erhållit vare sig underhåll eller nödvändig omsorg.
.

Stacks Image 189050

Symmetrin var påtaglig så även den funktionella skönheten i pelarna och deras placering. Notera att ytterväggen bryter symmetrin, rummet är bredare vid bortre väggen

IKEA har hyrt fabriken och haft som lagerlokal så under viss tid har den varit uppvärmd, men de senaste åren har det varit tomt och ouppvärmt här inne. Med påföljd att vandaler, metalltjuvar och busungar haft mycket tid på sig att förstöra delar av de inventarier som var kvar.
.

Stacks Image 189061
Stacks Image 189055

.

Stacks Image 189057

Vi tog trappan upp till plan två, utöver en ny pelarsal bjöds det på en lagerlokal vars tak bars av betongbalkar, kvällsljuset och det enda fönster som släppte in ljuset gav ett trolskt sken i den strikta konstruktionen.
.

Stacks Image 188978

Pelare överallt, de fyller inte enbart en funktion att bära byggnaden, de blir vackra att betrakta och det går inte att motstå frestelsen att fotografera dem.

Sommaren 2015 stod dörren vidöppen in till fabriken, fullt synlig från tågen som passerade och de som stannade. Det var bara att sätta sig på cykeln, med kameror och ficklampor i ryggsäcken och gå in.

Det är nu historien om besöket tar vid.

Den mindre men mer eleganta entrén mot söder som kallades porten stod öppen. Staketen var öppna på sina håll, så det var ingen prestation att ta sig in, däremot var man fullt synlig mot järnvägen och kringliggande hus. Det olaga intrånget skedde inför öppen ridå, men ingen tycktes bry sig. En lång mörk fönsterlös korridor ledde oss österut mot den stora gamla byggnaden.
.

Stacks Image 189113

Porten från insidan, det var här man gick ut från arbetsdagens slut. Här tryckte du på knappen och det lyste rött eller grönt. Grönt = vi ses i morgon. Rött = visitation och hade du flaskor med fabriksinnehåll fick du sparken direkt. Nu backar jag bilderna lite så de synkroniseras med texten.

Stacks Image 189065

Förlåt, det blev en bild till på pelare, de är fullständigt … underbara!

Elcentralen
Systematiskt börjar vi i källaren för att sedan ta oss upp. Här nere hittar vi en spiraltrappa som förvisso går en våning upp, till ett rum utan anslutning till resten av byggnaden, men med egen ytterdörr, som givetvis var låst. Rummet var manövercentral för all el till och från byggnaden. Spritfabriken såsom Ödåkras ”bruk” fungerade nämligen som elleverantör till byn. Att vara här i elmanöverrummet var som att befinna sig i en science fiction miljö, som man föreställde sig framtiden på 30, eller 40-talet.
.

Stacks Image 189067

En sådan här järntingest med tre amperemätare på 800 A per mätare skulle jag gärna hänga på väggen som dekoration.

Vidare upp till de vackra hallarna med sina tätt och regelbundet placerade pelare som utgjorde en strikt symmetri i de stora öppna lokalerna. För varje våning upp blev pelarna något smalare så om intrycket var tjockt i de mörka källarlokalerna så såg det magert ut uppe på översta våningen. Det ekar när man går, någon vindpust får det att vina i fönstret, annars är här tyst. Från översta våningen hörs röster, är det rättmätig ägare som kommer för att slänga ut oss? Vi hör utländska röster och de kommer utifrån, från något av de många trasiga fönstren.
.

Stacks Image 189083

Trappan upp till nästa plan och …
.

Stacks Image 189085

Ser man på, fler pelare men de har blivit påtagligt smalare
.

Stacks Image 189072

Den här pelaren har eget rum på ca 2x3 meter, taket i just detta rum står i alla fall stabilt
.

Stacks Image 189074

I matsalen skymtade en pelare fram, resten är elegant gömt inne i väggen.
.

Stacks Image 189091

.

Spritfabrikens Friluftsanläggning bjuder på Sommarspel å Toftavallen på midsommarafton och det är Edie Russels Orkester som spelar upp. Undrar om det var alkoholfritt? Bussar går till H-borg efter festligheternas slut. Tänk att man åkt från H-borg till Ödåkra för att roa sig?

Eddie Russel på Youtube 1

Eddie Russel på Youtube 2 (Taube på Danska)
.

Stacks Image 189096

Ett tåg skramlar förbi och rösterna är där igen, någon granne i huset intill har anlitat polska hantverkare, diskussionen är livlig, men vi begriper ingenting, men man är uppenbart oense om någonting. Vi går vidare, men ljuset avtar och kvällen snålar med det kvarvarande dagsljuset, dags att sluta för idag. Vårt besök varade under två kvällar, vi insåg att vi inte skulle hinna med att se allt på en kväll, så det fick bli två besök.
.

Stacks Image 189107
Stacks Image 189105

Nu är väl inte tapeter på väggar det första man tänker på när man befinner sig i gamla industrier, men dessa rullar var det ju klass på. Tapeter skål och vägg får mig att tänka på Hasse och Tage

Tänk om dessa väggar kunde tala
Det skulle väl inte bli så mycket sagt
Åjo Om allt mellan skål och vägg.
Och även om allt som är på tapeten.
Jo det är nog bra att väggar kan tala, de är ju så isolerade nuförtiden.
Men vad har väggar egentligen att säga, de har tittat på varandra sedan de restes
De kan ju berätta om alla som gått in i dem, det är en ny diagnos nuförtiden.
Ja sådär mellan fyra väggar, kan man ju alltid få igång en paneldebatt
Men kan de verkligen tala? Jomen ytterväggar kan i alla fall yttra sig!
Om vad då? Om sina isolerade innerväggar?
Men inte kan väl innerväggarna yttra sig, nej, de inrar sig? De er–inrar sig om sådant som var innan de satt fast.
Men du vet väl att väggar har öron, jo det är väl inte konstigare än att öron har trumpeter
Men väggar? hur är det med synen då? Njäe det är sämre, de flesta är så kallade blindväggar med blindfönster. Med det drabbar främst väggar med smyglister. Men det listade du väl ut själv.
Och har du tänkt på att utan väggar fanns det inga hörnor! Nä om hörnor har det talats tillräckligt, de är symbol för sveriges största pratkvarn genom tiderna.

Stacks Image 189012

Köksö från sent 30-tal och så tror vi det är en nymodighet. Fast här var det säkert riktiga matmatronor som lagade riktig mat på riktiga råvaror till riktiga arbetare. Tror inte det förekom, men kanske tog man sig en-lille-en i smyg på fredagen, det var säkert inga problem att ta lite stänk från produktionen.

Ett år efter vårt besök hade lokaltidningen Helsingborgs Dagblad en stor artikel om det spring som förekom på fabriken, om ortens barn som riskerade skador då de vistades därinne. Till mångas förvåning tog ägaren sitt ansvar och en uppstädning och försegling av området kom till stånd.

Det visade sig att fabriken fått ny ägare hösten 2016 och att denne fått tillträde till området redan sommaren 2016. Det började hända saker! Ambitionen nu är att befolka huset med udda affärer och hantverkare. För er som varit i Magasin 36 i Höganäs är tanken att göra något liknande och det är glädjande att det finns nytt hopp för byggnaden som förtjänar att leva vidare.
.

Stacks Image 189018

Köksregionerna bjöd på detaljer

Lite klippt historia med från direktcitat från
SPRITMUSEUM


Fabriken kallades i folkmun för "Spritan" och uppfördes på initiativ av grosshandlaren Johan I. Nelson från Helsingborg. Vid sekelskiftet fanns ett trettiotal liknande fabriker i Sverige, var och en av dessa tillverkade sina egna kryddade och okryddade specialmärken. Vid Ödåkra spritförädlingsfabrik startade tillverkningen av det kryddade brännvinet Ödåkra Taffel Aqvavit 1899.

Med tiden började ett mindre samhälle växa fram runt fabriken. Mestadels bestod detta av ett antal villor och mindre flerbostadshus, anlagda vid korsningen mellan järnvägen och den gamla landsvägen norr om fabriken och stationsområdet.

.

Stacks Image 189016

Från översta plan kunde man ta sig ut på taket. Det var här vi insåg att tiden tickade och att soljuset försvinner på kvällen. Dags att gå hem. Notera de igenmurade fönstren vid takets kant, byggnaden vars tak vi står på är alltså byggd senare

Då brännvinsrenaren och industrialisten N P Matthiasson kom till reningsverket i Ödåkra (Helsingborgs Spritförädlings Aktiebolag) lät han omedelbart skydda ett varumärke. Det blev bilden av botten på̊ ett brännvinsfat, omkring vilket två majsax slingrade sig. Över fatet fanns årtalet 1897, det år då Ödåkraanläggningen grundades och över årtalet stod en femuddig stjärna. Genom att inte inregistrera hela etiketten, utan endast en del, nämligen det specifika varumärket, slapp Ödåkrabolaget att ha särskilt många varumärken. Hela etiketten var ju skyddad om bara Ödåkraemblemet fanns med.
.

Stacks Image 189022

Om solen går ner i väst (det brukar den göra) så blir det först mörkt i öst?

Matthiasson skulle göra om samma finess när han blev VD i den så kallade sprittrusten, Reymersholms Gamla Spritförädlings Aktiebolag, som bildades av de tre stora aktörerna Svenska bolaget, Reymersholmsbolaget och det Förenade bolaget 1910. Detta bolag tog över stiftarnas varumärken och recept men lät som sitt alldeles eget varumärke inregistrera en kungakrona med årtalet 1869, varöver namnet Reymersholm var skrivet.

Årtalet 1869 syftade sannolikt på L O Smiths första bolag, Sprit-Export- Aktiebolaget, som grundades det året Kungakronan finns kvar på AB Vin- & Spritcentralens etiketter, men årtalet ändrades till 1917, det år monopolet bildades.

.

Stacks Image 189111

Solnedgång, gult ljus och rost blir en nästan syntetisk kombination

Från en masteruppsats av Mikael Larsson från SLU Alnarp klipper jag följande. Har du tid över är det en läsvärd a-ha upplevelse att ägna en timme åt detta arbete.
Länken dit är här. I denna uppsats har även folk i bygden intervjuats, det är de som avses när det hänvisas till respondenterna.


Den huvudbyggnad som står upp idag byggdes i slutet av 30-talet och anslöts då till existerande byggnader. (larsson sid 23)
Dessutom uppfördes till fabriken ett flerfamiljshus 1949 strax intill fabriken. Utöver detta stod fabriken även för ortens el- och vattenförsörjning under större delen av 1900-talets första hälft.


Det fanns också̊ de som försökte smuggla ut sprit, även om respondenterna talade om det som i princip omöjligt. Efter arbetspassens slut var varje anställd nämligen tvungen att trycka på en knapp vid fabrikens port för att slumpmässigt mötas av antingen en grön eller en röd lampa.

.

Stacks Image 189034

Det var runt midsommar vi var där, men det blir mörkt även då så vårt besök fick återupptas nästa kväll. I kvällsljuset framträder det som i min vokabulär blir industriromantiskt arkitektur. Undrar om de som arbetade här någonsin ”stannade upp” för att uppleva de vackra byggnader de faktiskt arbetade i.

Mikael Larssons slutsats från samma uppsats
Arvet från Spritan blir:

Den yngre generationen är uppvuxen i ett samhälle där identitet är betydligt mer viktigare än det var under industrisamhällets tidevarv. Identitet var tidigare inte något visuellt eller konsumtionsbart som idag, utan snarare kopplat till vad du faktiskt gjorde. Industriruiner är idag ett relativt ovanligt inslag i landskapet och kan därför ses som något som har en identitetsskapande effekt på sin omgivning.

Bruket var högst inblandat i att ge arbetaren ett vardagslandskap som inkluderade såväl arbete, boende samt rekreation och fritid i utbyte mot arbetarens lojalitet. Fabriksföretaget knöt således täta band till det omgivande landskapet, vilket i sin tur gjorde att produktionslandskapet i sig integrerades med sin omgivning. Denna beskrivning kan i högsta grad kopplas till tidigare diskussioner och material kring Ödåkra och spritfabriken. Konsumtionslandskapet är inte lika beroende av lokaliteten för att vara värdeskapande. I fallet Väla Centrum riktar man sig snarare mot en regional marknad där hela nordvästra Skåne utgör det värdeskapande kringlandskapet.
.

Stacks Image 189038

Verkstaden insida nästa dag, lite ostädat på golvet.

Stacks Image 189036

Arbetsverktygen ställdes upp på stället för nästa dags tjänstgöring och så en kväll 1977 ställdes de upp för gott. Här har ingen tjänstgjort på 40-år.

Stacks Image 189040

Jag slutar där vi började i källaren på fabriken, där kvällssolen färgar väggarna med rödgult sken. När bilden togs lutade det mesta åt vidare förfall och rivning. Nu lever byggnader och området upp igen.
.

Stacks Image 189127
För ytterligare bilder från Ödåkra förädlingsfabrik klickar du på bilden här ovanför

Mer att läsa
Arvet från Spritan


HD 4 augusti 2016

Kvällsposten 12 augusti 2016

.

Stacks Image 189131

100 2

Stacks Image 2771
Stacks Image 2774
Stacks Image 2777
Stacks Image 2780