Stacks Image 1218


VEB FOTOCHEMICHE WERKE
.

Detta arkitektoniska trapphus blev vår entré till de äldre byggnaderna, fast ingången var på baksidan .

En industri i Köpenick som fick två skäl att dö

Det hela startar för hundra år sedan 1923 när företaget Glanzfilm AG Köpernick bildas som dotterbolag åt Vereinigte Glanzstoff-Fabriken AG från Wupperthal med målet att expandera verksamheten även till rörlig film. Det gick inte så bra, det fanns starka, väletablerade tyska och amerikanska konkurrenter som dominerade marknaden. AGFA AktienGesellschaft Für
En industri i Köpenick som fick två skäl att dö

AGFA AktienGesellschaft Für Anilinfabrikation och Georges Eastmans Kodak. Fyra år efter start försattes företaget i konkurs och köptes av Kodak, nu med namnet Kodak AG Werk Köpenick. Produktionen var i huvudsak svartvit film åt filmindustrin och röntgenplåtar åt sjukvården. .

Det är bara ett trapphus, men man måste berömma de östtyska arkitekterna för deras goda smak.



Trapphuset var en 50-, eller 60-talts tillbyggnad och utgjorde en del av fasaden till de ca 100 år gamla byggnaderna >

.

Bara några år senare skulle den politiska utvecklingen i Tyskland kullkasta det mesta och när det andra världskriget bröt ut 1939 anklagades Kodak för samarbete med amerikanska staten och konfiskerades av nazistdiktaturen, vad annat var att vänta? Fabriken var verksam under kriget och överlevde såväl kriget som Sovjets intåg i Berlin. Namnet Kodak var inarbetat och trots att George Eastman hade rätt till varumärket fortsatte man i Östberlin att använda namnet Kodak. Tillverkningen ändrades inte, så svartvit rörlig film och röntgenplåtar fortsatte vara huvudverksamheten.

Men från sovjets och östtyskt håll insåg man det orimliga i att framöver nyttja namnet Kodak så 1956 ändrades namnet till VEB Fotochemische Werke Köpenick, FCW. Livet och filmproduktionen i DDR fortsatte parallellt med AGFAs och Kodaks produktion i väst under 60-, 70-, och 80-talet fram till den dagen då DDR föll samman och muren rasade. 
.

.

Att dö av två skäl
Medan den tekniska utvecklingen gått fram i väst, hade den stagnerat i öst. Fabriken var ålderdomlig, led av bristande investeringar och bristande underhåll. Östblocket och mönsterstaten DDR föll samman fullständigt under 80-talets sista månader och världens största företagssanering med Treuhand som likvidator tog vid de kommande åren. Kodak fick efter mer än 50 år tillbaks sin fabrik, men i ett skick och med en kompetensnivå hos de anställda som var oanvändbar på varje marknad. FCW var dödsdömt! 

.

.
Men det var en sak till. I väst hade den digitala utvecklingen satt fart, i mitten av 90-talet hade de flesta i väst tillgång till datorer och internet och med denna utveckling kom även den digitala fotosensorn att bli var mans egendom. Det är verkligen ödets ironi att det var en ingenjör på Kodak som konstruerade den digitala sensorn och den första digitalkameran. Kodak, vars huvudintäkter kom från filmtillverkning ville givetvis inte missa utvecklingen och visste åt vilket håll det gick. 
.

I denna nya byggnad hittade vi lite inventarier. Troligtvis laboratorium och utvecklingsavdelning, om nu sådan fanns? .

Omvärlden sprang fortare än Kodak och andra var bättre på att kommersialisera den digitala fototekniken. Små billiga bra kompaktkameror från japanska företag, tillverkade i Kina översvämmade marknaden. Efterfrågan på film sjönk och blev obefintlig på några år. Kodak hade älskat sin film för mycket och såg digitalsensorn som ett komplement, andra i världen (Asien) såg en helt annan potential i den digitala fototekniken. Kodak gick i konkurs 2012. Men det redan likviderade företaget FCW hade ingen som helst kompetens inom digital teknik och eftersom digitalsensorn var en exklusiv nyhet vid tiden för östblockets kollaps så var inte ens ordet och företeelsen ”digital” något som fanns för civil produktion i DDR. 
.


N.B. När Sovjetunionen upplöstes december 1991 skulle en sovjetmedborgare vara partimedlem och ha tillstånd för att äga eller ha tillgång till en skrivmaskin. Samtidigt i väst och främst USA började skolklasser och företag kommunicera med varandra med modemuppkopplade datorer, -förstadiet till internet. Så en idé eller innovation spreds genom USAs telefonnät i på mindre än en sekund. I Sovjet och DDR sågs all sådan kommunikation som ett hot mot staten, -tänk om folk kunde kommunicera direkt utan att ens skriva brev eller resa till varandra, utan statlig kontroll. Hur skulle det se ut? Så det gick som det gick!
.

.

.

Från översta våningen i nybygget hade vi en fin överblick över fabriksområdet .

.

. Idag består området av två mycket stora tegelbyggnader tömda på allt innehåll och i ett tillstånd som bara kan sluta med att byggnaderna faller samman om de inte får hjälp på traven. Men i dagens östra Tyskland och i det som var Östberlin tycks man ha en enastående förmåga att återställa och renovera byggnader som ser ut att vara bortom all räddning. Lycka till det är fantastiska byggnader! .
Det står en nyare byggnad också på området, gissningsvis byggd på 60-, eller 70-talet. Här står maskiner och teknisk utrustning kvar, här kan man se spår av den sista fungerande produktionen inom FCW. Maskinparken ser avancerad ut men för en lekman utan kunskap om hur film framställs är det bara maskiner och apparater som vi tyvärr inte kan sätta i ett sammanhang, inte ens lista ut var det börjar och slutar. Eller är detta bara ett laboratorium medan produktionen skedde i de äldre ståtliga byggnaderna? Nu är här tyst och övergivet, Berlingraffittin finns överallt och nedanför industritomten flyter Spre neråt. 

.

AGFA gjorde sig av med all filmproduktion 2004, Kodak gick i konkurs 2012 och Kodaks alla patent köptes upp av ett konsortium bildat av de stora Amerikanska Hi-Techbolagen, Amazon, Apple, Facebook, Google etc. En slags hedersagerande så att det anrika Kodaks innovationer skulle stanna i USA. .

Detta efter att ett liknande konsortium av de amerikanska Hi-Techbolagen, men som även innefattade Samsung och kinesiska Huawei tidigare köpt upp en del av Kodaks patent. .

Ursäkta, men har inte vi träffats tidigare? Jomen visst är det ni, vi träffades i Rüdersdorf förra året .
.
Det var det hela från VEB Fotochemische Werke Berlin, tack och hej