LÖWE- UND ADLERKASSERNE NAZITYSKLANDS SISTA BASTION, SOM ÖVERGAV HITLER
Lejonet, Löwe har varit i Lübeck som staty, återbördats och har sedan hösten 2015 förts till konservator för renovering.
De ligger i Elstahl en liten sömnig by väster om Berlin, väster om det som en gång var Västberlin i det som en gång var Östtyskland. Kasernerna byggdes på uppdrag av Hitler och togs över av Röda Armen när kriget var slut. Röda Armen insåg snabbt det strategiska läget och expanderade den redan stora anläggningen. En mil österut låg gränsen till Västberlin och tio mil västerut låg den engelska zonen, som senare tillsammans med den amerikanska och franska zonen blev Västtyskland.
.
Ingång till det stora området sker genom huvudingången, här gick General Wenck och hans 9 000 man ut omkring siste april 1945
Men det var under Nazisttiden som det hände saker här, även om sovjettiden varade längre. Här står ett femtontal högre kasernbyggnader, det skulle ta en hel dag att gå igenom samtliga byggnader, men efter att varit inne i tre byggnader på samtliga våningsplan så började upplevelserna repeteras. Skulle verkligen önska jag hade mer tid när jag var där. Men som vanligt var det en kapplöpning med solnedgången och längtan efter en besk kall tysk öl, när mörkret inföll.
.
Första kasernen som också var den mest påkostade gömmer sig liksom de andra bakom vildvuxna träd
Lejonet och Örnen kasernerna, Löwe und Adler kaserne påbörjades 1935 byggdes ut och stod färdigt 1940. Två vapenslag utbildades och stationerades här. Avdelning lejon huserade infanteriet och Örnen inhyste symboliskt nog flygvapnet, Luftwaffe. En viss Herman Göring har varit chef här och utbildat piloter till dåtida Luftwaffe.
.
Fler kaserner, alla lika som enäggstvillingar och alla dolda bakom förvuxna träd
När kriget var över och segrarmakterna delade upp Europa, innan järnridån blev ett begrepp fick kasernen fungera som flyktingförläggning, snarare nödbostäder för hemlösa tyskar vars städer bombats och skjutits sönder.
Röda armen höll till här och använde sig av det närbelägna flygfältet Döberitz fram till 1960 då flygfältet lades ner och flygverksamheten flyttades till Oranienburg
.
Foajé skulle det kallats om huset varit i skick, detta var första kasernens nav, härifrån gick korridorer och trappor vidare i alla riktningar
Att Bunderwehr, Tysklands nutida försvarsmakt inte tog över efter röda armen 1992–94 berodde på att marken ansågs så kontaminerad och giftig att den inte uppfyllde de (väst)Tyska arbetsmiljökraven.
.
Korridor i åtminstone en riktning
Lejonet och Örnen, nästan som en glass från Göteborg, men det här området har ett brunt förflutet så långt från glasssmak man kan föreställa sig.
Utanför stod två statyer ett lejon och en örn. Örnen försvann för länge sedan, ingen vet var, men den var inte i bästa skick och vingbruten då den försvann. Lejonet stod där i augusti 2015 när jag var där i ett erbarmligt skick. Två månader senare flyttades lejonet till hemlig ort för att undgå ytterligare vandalisering.
.
Ännu ett elegant trapphus
Det har varit ett känsligt kapitel om man från det offentliga Tyskland ska värna de minnesmärken som uppstod under åren 1933 till 1945. Men efterhand som tiden går så fördöms politiken från den tiden men accepteras som en del av landets historia.
När sovjettrupperna lämnade området 1994 flyttades lejonstatyn till en ”väst” Tysk kasern i Kiel, men efter fyra år flyttades lejonstatyn tillbaks till Elstal efter lokala protester.
.
Den här söta flickan log med iakttagande blick på mig, ogenerat och utan att blinka
De yttersta dagarna: Walther Wenck generalen som övergav Hitler
Den sista enheten som rumsterade i Löwe kasernerna var division Potsdam i 12: e armén under befäl av General Walther Wenck, en skojfrisk general som ibland skrev sina order på vers. Division Potsdam skrapades ihop av de överlevande resterna från diverse besegrade och krigströtta armédivisioner vid krigsslutet. På order från Adolf, I ett meningslöst och misslyckat försök för 12e armen att försvara Berlin och rädda Hitler och de andra i bunkern undan Röda Armen vände general Wenk tillbaks till Löwe kasernerna medan Berlin sköts sönder från öster.
.
Förlåt jag tog med det, men… raka budskap! ”runda ord kan man vara utan” och det kräver knappast någon översättning
Wenck meddelade överordnade om att han trängts tillbaka och vägrade lyda order om att gå till nytt anfall mot de överlägsna sovjetiska trupperna. Wencks svar till den desperata nedgrävda staben i Berlin blev: ”Det handlar inte om Berlin längre, det handlar inte längre om imperiet. Jag tar som min uppgift att leda flyende västerut”.
.
Här inne övernattade säkert några av de 9 000 soldaterna en sista natt innan flykten bar av mot väst, från Röda armen
Wenck, insåg förmodligen det idiotiska och bokstavligen dödsdömda i att försvara Berlin mot en halv miljon soldater från Röda Armen och beordrade sina trupper västerut för att undvika en säker död eller långvarig fångenskap som kanalbyggare hos Josef V. D. Stalin. På sin färd västerut mot det som senare blev engelska zonen, ska Wenck och Potsdam gått i spetsen för sina 9 000 soldater och ca 250 000 flyende, civilbefolkning som lyckades ta sig till väst, undan Röda Armen.
.
Sista våningsplan innan man nådde taket var mer sparsamt i sina utrymmen
.
Åtminstone sex kaserner till, av samma snitt som den jag befann mig i. Här var/är man ca 10 km väster om Västberlin och mindre än 100 km till Västtyskland. Lätt att inse Röda Armens intresse för dessa byggnader. Längst till höger skymtar man radartornen på Teufelsberg
.
<— Trappan ner till källaren efter att vandrat i tre av nio kaserner
Det blev en lustig ljussättning i källaren. Det gula ljuset är solsken som sipprar igenom fönstergluggar, samtidigt som jag lyser upp källaren med en kall blå lampa
Vill du läsa mer om General Walther Wenck:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Walther_Wenck
.