FLYGHALLARNA KARLSHORST
.
Det ser inte ut som någonting som har med flyg att göra. Snarare ser det ut som en sjaskig förkrympt kopia på Hagia Sofia i Istanbull. Dessutom i ett skick som lämnar mer att önska. Men även om resterna är mer än 100 år så står de upp.
.
Flygplatsen är utan landningsbana! Nja där var en gång en liten kort landningsbana men ingenting för flygplan som behöver längre startsträcka. Naturligtvis finns det en anledning till varför landningsbana saknas.
.
Klipp från Google Maps. Diagonalt syns sexton kvadrater med runda kupoler. Femton av dessa ligger i rät linje, den nedersta, längst ner i bild avviker av oklar anledning från linjen.
.
Man befinner sig på historisk mark här, det gör man ofta i Berlin, men bara några hundra meter norr om Karlshorst hangarerna ligger en grå men ståtlig officersmäss som numera är Rysk-Tyska muséet och det var där som nazitysklands ovillkorliga kapitulation skrevs under 8 maj 1945.
Men tillbaka till hangarerna. Det var Wilhelm von Siemens, son till Werner von Siemens, som på uppdrag av militären skulle bygga hangarerna i Karlshorsts i det som då, förhindra år sedan var utkanterna av Berlin.
.
Tjärpapp och betongkupol, vad lever björkarna av?
.
.
.
Att landningsbana saknas beror på att flygplatsen inte byggdes för flygplan, utan för luftskepp, s.k. Zeppelinare. Dessutom var det en förhoppning att fler luftskepp skulle lämna Karlshorst än komma hit. Det var här de tillverkades i Karlshorsthangarerna.
Vad som inte finns kvar här är den roterande luftskepps-hangaren. Zeppelinare, eller luftskepp är-, eller ska man skriva, var? lite krångliga att dra in vid landning, de följer alltid vinden, åt vilket håll den än blåser. .
Klipp fån nätet, den roterande hangaren för luftskepp.
.
.
Så för att få in de stora luftskeppen i sina hangarer utan att skada dem, blev lösningen att hangaren gjordes vridbar och liksom flygtyget alltid låg i samma riktning som vinden. Troligtvis var hangaren fixerad i ena änden och följde sedan, likt en vindflöjel med vindens hjälp och kraft vindriktningen och låg därför alltid i samma riktning som den Zeppelinare den skulle husera.
.
Karlshorstshangarernas militära betydelse blev obsolet ganska snart. Luftskepp var inga bra verktyg för luftstrider, de var långsamma, väl synliga och sårbara, så produktionen upphörde av tekniska skäl och obsolet teknik. Versaillesfreden var en annan bidragande orsak. Här kunde man från tyskt håll enkelt visa att man lydigt följde vad som stipulerats efter första världskrigets slut.
Sedan är det samma historia som alltid, Första världskriget tar slut, Hitler, nazister, krig, delat Tyskland, Sovjet Unionen, DDR, 1989, östblockskollaps, för att slutligen rivas eller renoveras.
.
Efter krigsslutet 1945 tog givetvis Sovjetunionens militär över, som de gjorde med alla militära anläggningar oberoende storlek och betydelse. Den här platsen var i princip betydelselös men fick bli centraladministration för vad som i översatt skick blir SMAD Soviet Military Administration of Deutschland.
De högre militärerna, de med mycket mässing på axlarna huserade i den fina mässen där den ovillkorliga kapitulationen skrevs under, medan fotfolket fick hålla till i dessa byggnader på själva flygplatsområdet. Drygt fyra år efter krigsslutet, 7 oktober 1949 bildades lydstaten DDR och Sovjets officiella administration av Östtyskland var över.
.
Se upp.
.
.
.
Så officiellt styrdes nu DDR av en enfärgad (Röd) regering och riksdag och en högsta chef kallad Statsrådsordförande som alla var utvalda av Stalin och Högsta Sovjet. Skulle de mot förmodan vilseledas och inte tycka och tänka som Stalin fanns de sovjetiska soldaterna i DDR som skulle få östtyskarna på bättre tankar. Varav 5 000 av denna miljon soldater befann sig i Karlshorst.
.
.
Sedan blev det, som alltid i Östberlin, 1989, en mur mindre, ett Sovjetunionen som föll samman och en miljon före detta sovjet-soldater som skulle hem, till ryssland, Kasakstan, Moldavien, Ukraina, Estland eller vad nu de nya fria staterna hette. Det skulle dröja fram till 1994 innan den sista soldaten tog sin gröna ryggsäck hem till misären i öst för att lämna Karlshorst åt sitt öde.
.
Byggnaderna har någon form av byggnadsskydd, men om det räcker får framtiden utvisa. En titt på kartor från google-maps daterade 2023 visar att de fortfarande står kvar. Förfallet tilltar, betongen spricker och ny bebyggelse tränger sig på runt om. Ska de någonsin föräras kapital, kärlek och byggnadsomsorg? Eller är det så att stadsdelsfullmäktige Karlshorst/Berlin finner marken de står på bättre lämpad för annat?
.
.
.