Stacks Image 2632

MILITÄRA ANLÄGGNINGAR, BUNKER, RADAR OCH SKYDDSRUM


.

.
Med kommunistdiktaturernas splittring och transformering till demokratier eller roffarkapitalistiska stater upphörde det kalla kriget och med det behovet att gräva ner sig och sina vapen för att försvara sig. Världen upplevde nedrustning ett drygt decenium, från 9/11 1989 till 11/9 2001. Sedan var det igång igen. Men nu är det desinformation, hybridkrig, terrorism och mobilitet som gäller. Att sitta fast i marken är döden att röra sig är överlevnad. Tveklöst har bunkrarna spelat ut sin roll, men de finns kvar och de går inte att flytta på.
.

Stacks Image 198059

.
Bilden ovan: En dränkt upplagsplats, dvs, ettskyddsrum för järnvägsvagnar med omformare. Dåtidens frekvensomformare var påtagligt analoga. På en järnvägsvagn stod en elmotor som drevs av strömmen från nätet, den drev med utväxling en generator som snurrade med annat varvtal och vips hade du med påtaglig förlust omvandlat frekvensen.

Bild till höger: ett radartorn vars radar överst skulle hålla reda på om fientligt flyg befann sig på mindre önskvärda ställen och därefter informera något vapenslag om att skuta ner densamme.

.

Stacks Image 59513
.
Stacks Image 2743

Ett före detta befolkningsskyddsrum i Hälsobacken i Helsingborg, det har aldrig använts för sitt syfte, dvs att skydda befolkningen mot bomber och granater.

Bunkrarna sitter fast i marken och de är byggda för att klara av stötvågor, träffar av bomber och projektiler, så de är rentav svåra att demontera. De står kvar oftast utan underhåll vilket gnager på ytan, men metertjock betong tar sin tid att bryt ner.

70år av 1900-talets Sverige och vår omvärld var präglat av hot, krig och oroliga tider. Första världskriget, andra världskriget, tätt följt av upprustningen under kalla kriget, endast de sista tio åren av 1900 talet var år utan hot om krig. De hot som fanns och de realiteter som utspelade sig då gav acceptans för de enorma summor staten plöjde ner under jord för att skydda medborgare och säkra vår överlevnad.
.

Stacks Image 193516

Inne i spetsbunkern på Kockumsområdet i Malmö

Det finns en antropologisk infallsvinkel i UE och bunkerintresse. När sovjetimperiet föll tog sig några av de lite bättre bemedlade stadsborna i öst ut till småstäder och obygder för att titta på hur eländigt det var, då kallades det
chockturism. När ”vi” likasinnade ruinletare roar oss kallas det urban exploration, urbant upptäckande. Att betala för sig och gå på guidade visningar av moderna ruiner, bunkrar och annat f.d. med försvarsanknytning kallas ”dark tourism” mörk turism. Och som vaniljsås på äppelkakan så benämns dessa företeelser som subkultur då de ska beskrivas i media. Med denna definition är jag kulturell, jag är subkulturell!
.

Stacks Image 193510

Tre våningar under marken i en övergiven NATO bunker, det vill till att man vågar lita på ficklamporna. Men kan en bunker vara övergiven, den borde i sina tre våningars djup vara motsatsen, undergiven.

Den betalda varianten ”mörk turism” fokuserar på fara, skräck och oro, från en tid då faran i alla fall var definierad som militära hot bomber och granater. Det goda med mörk turism är i alla falla att det aktualiserar vår nutida historia och att det förhoppningsvis kan leda till att vissa av de hemliga anläggningar som nu öppnas kommer att bevaras för framtiden bli museum och berätta för nästa generation vad läroböcker inte kan. Även om jag personligen föredrar riktiga ruiner framför tillrättalagda säkra rundvandringar som turist. Givetvis kryddas tillvaron än mer där det råder tillträde förbjudet för obehöriga och man vet att man inte får vara där. Ett exempel på det tillåtna är Beredskapsmuseet i Djuramossa som är en heltäckande berättelse om Sveriges grannskap med Danmark under den tid Danmark var ockuperat.
.

Stacks Image 193504

Ett luftschakt i en upplagsplats,

Som en parantes så fundera över detta: För 400 år sedan var det ständiga krig mellan Sverige och Danmark, idag står det en fast förbindelse mellan länderna och om mindre än 10 år, 80 år efter krigsslutet (WW2) har Tyskland och Danmark också byggt en fast förbindelser mellan länderna. Då är det lätt att glömma den historia som berättar om när dessa länder låg i krig mot varandra och då soldater skulle dö för kung, kejsare och fosterland. Förhoppningsvis kan de bunkrar som finns idag få vara kvar och berätta om tiden de fanns i och varför byggdes.

.

Stacks Image 193552

Ett annat luftschakt i en annan upplagsplats.

Som en parantes så fundera över detta: För 400 år sedan var det ständiga krig mellan Sverige och Danmark, idag står det en fast förbindelse mellan länderna och om mindre än 10 år, 80 år efter krigsslutet (WW2) har Tyskland och Danmark också byggt en fast förbindelser mellan länderna. Då är det lätt att glömma den historia som berättar om när dessa länder låg i krig mot varandra och då soldater skulle dö för kung, kejsare och fosterland. Förhoppningsvis kan de bunkrar som finns idag få vara kvar och berätta om tiden de fanns i och varför byggdes. De mer eller mindre (under)jordiska platser vi besökt med militära syften är av blandad karaktär.

.

Upplagsplatser
Två upplagsplatser har jag besökt, båda insprängda i berget. De är likartade och spännande, det dryper av fukt, det droppar från taket och där inne är det mörkt och vinddraget är ständigt närvarande, de är byggda för att var dragiga för att kyla av de motorer och generatorer de hyste, räckte det inte med naturligt vinddrag så fanns kraftiga fläktar att tillgå för ordentlig kylning.
.

Batteri Hälsingborg Djuramossa
Sent 2014 kunde vi besöka en högst udda företeelse. En kanon gömd i ett igenmurat värn i Batteri Hälsingborg som byggdes i panik i Djuramossa då andra världskriget var ett faktum. När Sovjetimperiet föll 50 år senare hade kanonerna spelat ut sin roll av två anledningar. ”Fienden” var inte så mycket fiende längre och den tekniska utvecklingen hade definitivt gjort dem obrukbara. Så 1990 fylldes värnen igen och den fast monterade kanonen Brita blev begravd i sin sarkofag. Med tiden hade man till och med glömt om hon stod kvar eller avlägsnats från värnet då det fick tak och gömdes i betong. Så spänningen var hög då man sensommaren 2014 fick tillstånd av Länsstyrelsen att öppna värnet? Jo därinne efter 25 år i fukt och mörker stod hon kvar. Så småningom ska hon förevisas för allmänheten men tillsvidare står hon och väntar på att bli museiföremål av den tyngre klassen.

.

Stacks Image 193540

Någonstans i Sverige står trälådor med sjukvårdsmateriel och väntar på att få användas, långt nere i berget
.

Befolkningskyddsrum
Två udda, gamla, övergivna befolknings-skyddsrum har vi krupit in i. St Jörgens tunnel i Helsingborg på Hälsobacken som började sin existens som gruva,

På Hisingen står ett annat övergivet befolkningsskyddsrum dolt bakom stadens byggnader och bråte, lika mörkt och fuktigt
.

Stacks Image 198083

Det här mäktiga bergrummet är bara en liten del av Arlas mejeri i Göteborg. Riktigt varför man gjort sig sådant besvär med att spränga och gräva ut 7 000 kvm i berget för att sedan lasta mejerivaror här är en gåta.
.

Civilförsvar
Kommun och samhällsservice förväntas fungera även i krigstider och för det ändamålet har man i varje kommun set till att kunna gräva ner ett litet kommunhus på en plats bättre skyddad från bomber och granater än det fina rådhuset mitt i staden. Där nere på minimala ytor förväntades nödvändig civil ledning kunna fortgå. Om det fungerat i verkligheten vet vi inte. Civilförsvarsbunkrarna har lyckligtvis aldrig behövt operera i skarpt läge.

.

Stacks Image 193576

Själv använder jag Skype för utrikessamtal.
.

Luftförsvar
Sedan kalla kriget tog slut och fram till absolut nutid (2016) har finansministrarna insett att flyg och försvar är områden man kan spara rysligt mycket pengar på. F10 Ängelholm var en av de flygplatser som lades ner, kvar står några fälthangarer tömda på innehåll och väntar på egentligen ingenting, de bara står där.

När vi ändå är uppe i luften så hittade vi i Danmark en radaranläggning med fem eller sex fackverkstorn som också spelat ut sin roll, framför allt för att den blivit föråldrade.
.

Väl i Danmark så tog vi oss jord över huvud igen, den här gången på en femstjärnig upplevelse. Natos gamla ledningscentral i Vedbæck stod tom, men hur tar man sig in? Först alla upplysningar om skyddsobjekt, Adgang forbudt mm, sedan ett kallt konstaterande att alla ingångar var väl låsta och med det insikten att skärbrännare var enda verktyget som skulle göra det möjligt att komma in. En bit därifrån står ett plåtskjul med dåligt låst dörr, så dåligt låst att om man puttade på sidan av skjulet så böjde sig dörrkarmen lite och låskolven släppte. En trappa ner och vi insåg att vi var på väg in!
.

Stacks Image 198107

Bergsäkert är det i alla fall här inne..
.

100 2

Stacks Image 2771
Stacks Image 2774
Stacks Image 2777
Stacks Image 2780