Stacks Image 2632

NYA SILON I MJÖHULT
Stacks Image 234875

Nu står den ensam kvar den “nya” silon. Observera den gröna dörren mitt på byggnaden, den förband den mindre silon med den större och dörren står olåst

Nya silon låter inte som en övergiven och förfallen byggnad, men våren 2011 revs den äldre och mindre silon som stod framför, så det som står kvar är den "nya" silon. Men även denna inväntar dödens käftar så fort avtalet om mobilmasten på taket löper ut. (
-pdf-bild från regionmuseet på båda siloanläggningarna. omslag och sidan 47).
.

Stacks Image 237102

En blick snett uppåt, det kapade röret till höger gick från en silo ner till väntande transportfordon

Tre saker tycks vara intimt förknippade med övergivna spannmålssilos; lömska hål i golven överallt att falla ner i, duvspillning med tillhörande producenter och knarrande spiraltrappor.

.

Som vanligt är miljön livsfarlig för den som inte har ögon i nacken eller är mycket observant på var man sätter fötterna. Om någon minns labyrintspelet från Brio där en stålkula skulle rullas och balanseras mellan hål och trälister för att efter drygt 30 hål komma i mål så är likheterna slående, fast antalet hål är fler och insatsen liksom fallhöjden härinne är betydligt högre.

Det är järnvägens förtjänst att det funnits spannmåls-lager i Mjöhult. Under industrialismens uppbyggnad byggdes det järn-vägar med samma frenesi som vi idag lägger ner bredbandskablar och reser mobilmaster.

Året var 1885 och mellan Höganäs och Åstorp byggdes en järnväg, ivrigt påhejad och understödd av gruvnäringen och denna järnväg passerade bland annat Ingelsträde, Mjöhult, Kattarp och Hasslarp vilket gav dessa mindre orter ett ordentligt uppsving. Strax efter järn-vägens tillkomst byggdes sockerbruket i Hasslarp och vid Kattarp korsades stambanan som förband Malmö med Göteborg så socker från Hasslarp, mjöl från lantbruket och klinker från Höganäs kunde nå ut till Sveriges befolkning liksom råvaror kunde transporteras till dessa orter.

Bild till höger:
Ett livsfarligt tredimensionellt labyrintspel, prickarna på golvet är svensk guano

Stacks Image 2735

.

Stacks Image 2739

En blick uppåt till nästa plan, rent och snyggt duvspillning faller nedåt

Då som nu får infrastruktursatsningar betydelse för de orter där de förläggs. Men järnvägar har sina begränsningar och 80 år senare var ledorden "tid är pengar" medan koldioxid var något som bubblade i sockerdricka och i vår del av världen var vi mer bekymrade över "den lilla istiden" som var i antågande. Lastbilarna tog över, så den livsnerv i form av räls som 100 år tidigare väckt liv i dessa orter ersattes av ett asfalterat vägnät där godsrangering tillhörde det förgångna och direktleverans blev ett krav i vår moderna rationella värld.
.

Stacks Image 2743

Kraftiga betonggolv, en blick ner från plan 4

Är slättens skyskrapa ett försvinnande kulturarv? från Regionmuseet Västra Götaland sida 20

Det kulturhistoriska värdet av dessa anläggningar är ännu inte definierat, men det finns skäl att tidigt konstatera att få, om ens några, byggnader inom det svenska jordbruket har kommit att symbolisera 1900-talets effektivisering som just de 55-60 m höga silorna av betong som med några undantag byggdes under 1950-70-talen. Perioden sammanfaller med framväxandet av det svenska folkhemmets förbättrade levnadsstandard. Efter 1985 har veterligen inte någon betongsilo byggts i Västra Götaland, och efter introduktionen av de moderna, och flyttbara, amerikanska lagringsbehållarna av plåt synes det osannolikt att någon ytterligare kommer att byggas. Spannmålssilon av betong tycks därför redan tillhöra ett avslutat kapitel av byggnadshistorien, och hur man än ser på dess estetiska fördelar, eller brister, är den en påtaglig, tidstypisk och symbol- laddad kulturyttring som lämnar få människor helt oberörda.
- ovanstående text hämtad från Regionmuseet Västra Götaland
.

Stacks Image 2747

Begreppet duvslag får en annan innebörd här inne, man skrämmer definitivt slag på duvorna och deras panikartade flaxande och kucklande (eller vad nu duvläte kallas?) placerar besökaren i en scen från Hitchcocks ”Fåglarna” när det är som värst.
När man sedan trotsat gravitationen och tagit sig upp för den knarrande spiraltrappan, undvikit att halka på det duvorna lämnat efter sig och inte likt briokulan från labyrintspelet trillat ner i något hål så har man nått toppen på byggnaden Denna dag var regnig och dimmig så Kullaberg, Svedberga kulle Höganäs och Öresund kunde endast svagt skymtas genom grådasket annars är utsikten härifrån bedårande.

.

Stacks Image 2751

Någon vidare utsikt bjöds det inte på denna regniga dag, men en blick nedåt marken triggade instinkten att snabbt hålla sig i något fast förankrat.
.

Snurrigt, men det brukar det vara

Elektriciteten var dragen nästan överallt i landet och var både billig och pålitlig. Dessutom var hissindustrin eller elevatorindustrin som det heter när de transporterar upp spannmål nu så utvecklad att höjder på 30 till 50 meter inte var några problem. Det var bara att montera på starkare kedjor eller kraftigare virar.
.

Stacks Image 237098

och så här ser det ut från marken

.

Stacks Image 2755

ps. Har ni tänkt på att man trots alla trappor, hål i golven och andra roliga strapatser aldrig befinner sig inne i själva silon där spannmålen lagrades. Om man väl skulle överleva att ta sig in i den cylindriska silon så skulle man knappast kunna ta sig ut.

För fler bilder från silon, klicka på bilden här under.

Stacks Image 245015