FERROSAN MALMÖ
Ferrosan är ett enkelt namn bildat av Ferro, järn och san, hälsa. I dagens språkbruk skulle man få järnhälsa av produkter från Ferrosan. Ursprungligen var namnet en av företagets produkter, ett flytande järnpreparat, som fick nytt namn, Idozan och ursprungsnamnet Ferrosan blev till firmanamn. Det var LEO Läkemedel i Helsingborg som för 103 år sedan, 1919 grundade Ferrotol i Helsingborg som ett dotterbolag, men redan året efter såldes verksamheten till Malmö Kaffekompani, med en dansk apotekare som ägare. Samma år 1920
Malmö Kaffekompani, med en dansk apotekare som ägare. Samma år 1920 bildades A/S Ferrosan i København, ni vet, där man kan köpa røde pølser på Rådhustorvet. Men produktionen förlades till Malmö, -trots att det på den tiden saknades en bro och att överfarten tog flera timmar. Huvudprodukten var järnpreparatet Idozan och diverse vitaminpreparat, sådant som vi idag kallar kosttillskott.
.
Vi är i östra delarna precis utanför centrala Malmö, drygt en kilometer från Värnhemstorget. Jag har sett de här byggnaderna förr. Under fyra år från det jag började i sexan och slutade nian har jag cyklat förbi här varje skoldag under mitten av 70-talet. Ferrosan stod det med stora bokstäver uppe på taket. Det har gått snart fyra decennier sedan jag två gånger om dagen cyklade förbi här, till skolan och hem.
.
Men Ferrosans historia började under tuberkulosen högtid, så utvecklandet av mediciner mot trångboddhetens och fuktens följdverkningar var prioriterat. På Ferrosan forskades det och en framgångsrik herre, Jörgen Lehmann tog fram en produkt som påtagligt reducerade och senare var med och utrotade tuberkulosen under 1940 - och 50 talen.
Så kan man inte åtgärda orsaken till problemet får man efter bästa förmåga åtgärda symptomen. Läkemedlet hette PAS (paraaminosalicylsyra). Här togs även fram apokumarin en föregångare till dagens koaguleringshämmande mediciner.
I mitten på 80-talet, då hade jag lämnat Malmö för gott, fusionerades Ferrosan med sitt tidigare moderbolag LEO som därefter transformerades till Novo Nordisk. Det blev lite mer divisionaliseringar och fusioner innan verksamheten upphörde på 90-talet.
Delar av byggnaderna tömdes och kvar i de nedre kontorsregionerna, med den vackra entrén finns fortfarande kvar en vårdcentral, medan intilliggande byggnaders förfall påbörjades.
.
Söndagskväll augusti 2022
Detta är inte i Malmös bättre kvarter, det var det inte tidigare heller och det har inte blivit bättre. Detta var påtagligt då vi, vår vana trogen, gick ett varv runt kvarteret innan vi tog oss in. Efter att vi kommit ut till en återvändsgata från en cykelbana står sju kanske åtta killar och ser viktiga ut.
En av dem hänger på en svart, ny Mercedes och en sitter på en scooter. Här vid en bakgata var det uppenbart vad som var till försäljning. Nu kommer två gubbar, systemkamera på axeln, ryggsäck, ficklampor i bakfickan och förändrar den fridfulla scenen.
I ynglingarnas ögon såg vi väl ut som spanare åt polisen eller civilklädda vakter. Blickarna talade om att vår närvaro inte var önskvärd,
Söndagskväll augusti 2022
Blickarna talade om att vår närvaro inte var önskvärd, -kan väl inte påstå att vi kände någon större lust heller att alltför länge uppehålla oss på denna bakgata.
Hade jag inte haft kamera på axeln, ficklampa i bakfickan hade vi kanske inte väckt så mycket harm, men efter ca 200 meters promenad kör killen med scootern fram dit vi går och vänder tio meter framför oss för att köra tillbaka. Det var väl någon sorts styrkemätning eller markering att deras knarkförsäljning inte gillar hurtfriska besökare, framför allt inte med ficklampor och kameror.
.
.
Dags för Entré
inget plank, inget staket och ingen större ansträngning för två osedvanligt vanliga gubbar att ta sig in. En redan framställd stege, ett större fönster som stod öppet och vi kunde ta oss in, den framställda välkomnande stegen skulle så småningom få en förklaring.
Härinne möts man av stålställningar, nedfallen rörisolering, avklippta kopparkablar och som vanligt graffitti. Stålställningarna som även bär upp trappor och
Dags för Entré
Stålställningarna som även bär upp trappor och avsatser vittnar om att här varit en process i större skala där fysikens och kemins vanliga separeringsmetoder, dvs. destillation, avkylning, centrifugering, extraktion etcetera ingått i processen. Alla maskiner är borta, troligen ordentligt avlägsnade och flyttade till annan lokalisering där de får fortsätta arbeta.
.
Några mätare och manöverpaneler står kvar med anslutningarna avslitna. På ett rör läser vi Nitrogen (N, Kvävgas) och ovanför en tryckmätare ser vi texten hydrogen (H Väte). På manövercentral för process R12, -det står så på den, hittar vi mätare för: varvtal omrörare rpm, tryckmätare för tryckreaktor P1 i bar, tryckånga P2 bar, temperatur °C rektor P1 och vattentemperatur
tryckånga P2 bar, temperatur °C reaktor P1 och vattentemperatur för den stora vtanken respektive ingående vatten °C. Det hade varit roligt att se alla dessa instrument och maskiner inkopplade, men vi är glada att få se de övergivna resterna av dem.
.
Vi tar oss högst upp, först för att beundra utsikten över det Malmö jag inte längre känner mig så hemma i och även se huset jag växt upp i, numera blockeras det av ett ännu fulare och tråkigare grått hus. Därefter tog vi oss ner för trappan för att systematiskt gå igenom våning för våning.
.
igenom våning för våning. På översta plan i vad som kanske varit ett mötesrum. Här hittar vi lite bättre graffitti, där även någon tagit tydlig inspiration av Piet Mondrians svart inramande vita och grundfärgade rektanglar.
.
Utsikt över Malmö, från öst mot väst, från 100 år gamla tegelbyggnader till nya betongkuber, blandat med 70-talets standardarkitektur.
.
Där i huset med röda och vita balkonger växte jag upp, nu skuggas hela västfasaden av ett betongmonster klätt med grå plattor.
.
Hög klass på graffitin, Från Hill Toy One över en lila-aquagrön skapelse till någon sparsamt Piet Mondrian inspirerad skapelse.
.
På nästa plan upplyses vi om att bakom dörren gäller renhetsklass 2? Därinne har Magle Chemoswed bjudit världen på forskning och framsteg. Vad som gjorts går inte att utläsa, men nuförtiden bedriver de sin verksamhet i en ny fabrik
.
bara några kilometer från Ferrosan. Ett plan längre ner hittar vi några ritningar över fabriksbyggnader i Sölvesborg tillsamman med andra planritningar.
Jag nämnde att detta inte är Malmös bättre kvarter och att det blivit sämre, lägg därtill en övergiven och förfallen byggnad som står öppen för den som med ett minimum av besvär vill ta sig in. Nästa dörr vi öppnar, med visst besvär, råkar gå till ett rum som är ”ett hem” för vad som troligtvis är två kunder till de tidigare nämnda unga herrarna i svart Mercedes och scooter. Vi ber om
nämnda unga herrarna i svart Mercedes och scooter. Vi ber om ursäkt, -de ursäktar sig också och tror kanske vi kommer från någon myndighet, men vi stänger dörren och går vidare. Den redan uppställda stegen då vi gick in fick sin förklaring, de ”boende” måste naturligtvis ta sig in och ut ur sin ”bostad”.
.
Vissa saker var definitivt bättre förr eller i bättre skick.
.
Åter till hallen där vi gick in, vi stannar upp en stund, hallen har bytt skepnad, från eftermiddagssol till kvällssol, från dagsljus till rött kvällsljus. Det har blivit lite magiskt här, lite creepy fast inte farligt. Nu i en rivningsfärdig byggnad med inneboende, augustivärme och rödaktigt ljus, det är stunder som dessa som brukar sätta sig i minnet.
Av de kvarvarande inventarierna hittar vi en glasbehållare som fångar upp solljuset och tigger om uppmärksamhet, det blev ett varv till i vår ingångshall.
.
Från en bok jag nyligen läst, -den hade inte kommit ut när vi var här, kan man vänta sig en flygande fjäril i behållaren
.
.
.
Slutligen når vi bottenplan och innergården, förfallet har gått långt, i alla fall för fönster i trä och annat material som lätt bryts ner av solsken, regn och moder naturs djävelskap. Tegelfasaden är däremot fortfarande i gott skick, men är av kommun och byggherrar dömd till undergång.
.
Här ska så småningom byggas bostäder, lokaler för verksamhet? Vad nu det innebär. Ambitionen är att här också ska anläggas en park mitt i kvarteret. Bra med ambitioner, och troligtvis blir det av. Om det gör dessa kvarter bättre och Malmö till en bättre stad återstår att se.
.
.
.
