Tillträde Förbjudet RW&
BRÄNNERIET UTANFÖR SÖSDALA


När man först ser denna byggnad skenar fantasin iväg fullständigt för det gamla bränneriet med tegelfasad och trägavlar ser helt fantastiskt ut lätt dolt bakom buskage och några träd. Här måste gömma sig de mest fantastiska ålderstigna maskiner och konstruktioner.

Visst ser det spännande ut, men skenet bedrar. Det ser betydligt mer lovande ut än vad det är, beteckningen ödehus är passande

På Skånska Dagbladets hemsida finns en video som berättar att detta är resterna av ett av Sveriges idag äldsta brännerier, det byggdes 1860. 1860 föds Hjalmar Branting, Karl XV krönes, staden Vladivostock grundas, Abraham Lincoln blir vald till president i USA och viktigast av allt för bränneriet i Sösdala, detta år förbjuds hembränningen till husbehov. Att Allan Larsson (100-åringen) ett halvsekel senare spränger hela Vladivostock i luften för att han blev sugen på en sup, det är en helt annan historia vars sanningshalt dessutom kan ifrågasättas.

För den som vill hitta en färdig miljö att fotografera landsortsnostalgi med shabby non chic anknytning är det möjligtvis rätta stället. Byggnad och omgivning bjuder på betydligt mer av landsortsromantik och välstädade golv än spännande industrimiljö.

Undrar varför de små brännerierna alltid håller sig med fyrkantig skorsten


Antiklimax: I rummet längst i söder var det till och med rensopat golv, ett uppställt ålderstiget bord med flaska på, så puttenuttigt att jag inte ens ville slösa en digitalbild på det. Allt kändes tillrättalagt och konstgjort, nästan plastigt. Förmodligen har ett filmteam eller några reklamfotografer varit här och sopat rent, lagts saker tillrätta för att plåta några bilder åt Hemtex eller någon franskinspirerad krimskramsheminredningsbutik.


Vist är det en ruin men det känns som ett filmteam har städat upp inför någon inspelning

Det skulle dröja 46 år till innan den stora anläggningen i Åhus 40 km sydöst skulle färdigställas. Sösdala var ett råspritsbränneri som tillverkade starka destillat vilka sedan åkte vidare med järnväg till statliga mottagningsstationer (i Kristianstad?) för rening.


För mycket landsortsidyll och avsaknad av industriell verklighet

För att inte förvilla mig inom saker jag är totalt okunnig om så skiljer jag inte på bränneri, destilleri eller sprittillverkning, -jag vet helt enkelt inte vad det är för skillnad. Men i Sösdala jäste man potatis till mäsk som sedan destillerades till alkohol av starkare sort.

För den som vill ha färdiga fotografistilleben är det kanske rätta stället


Kring denna del av Skåne runt Kristianstad var det tätt mellan brännerierna. Förutsättningarna var väl goda, mycket potatisodling och överskott i livmedelsproduktionen så varför inte slå mynt av potatisöverskottet. Järnvägen var en förutsättning för större brännerier.

Längst borta, vid nästa dörr var allt tillrättalagt, bara att invänta servitör'n


Sösdala bränneri är sprunget ur en tid då husbehovsbränningen förbjöds. Så det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig allmogens missnöje med hembränningsförbud, en snokande länsman och tvånget att köpa skattad sprit. Med det är väl heller ingen vild gissning att kvaliteten blev bättre på dropparna och att kontrollbehovet var motiverat. På denna tid höll Sveriges manliga befolkning på att supa ihjäl sig, det förekom t.o.m. avlöning i brännvin.

Lite mekanik var kvar, ett kärl med pump och en våg


Men folkrörelsen, frikyrkorna och den spirande nykterhetsrörelsen fick folkligt och kvinnligt stöd och utan dessa hade Sverige förmodligen haft en alkoholkonsumtion av ryska mått. Dåtidens arbetsgivare var också positivt inställda till reglerad alkoholproduktion, på sina ställen uteblev arbetarna på grund av rus och bakrus och det säger sig själv att nyktra icke bakrusiga arbetare både åstadkommer mer, av bättre kvalitet och skadar sig mindre. Men, som i alla tider när det gäller "starkt" förekom det smussel och fusk, smugglade man inte dricka från Danmark över Öresund, puttrade man hemma olagligt eller var i maskopi med statens övervakare.

På taket växer mossan och kranen är åtdragen sedan 1950

Mäskkar? och tappningskran, dåtidens dyra droppar



Det nästan syns på den romantiska byggnaden att den är sprungen från samma tid som den sent påkomna svenska industriella revolutionen. Rött tegel och påbyggnader av trä, min gissning är att de korrugerade eternittaken är av senare datum. En sak jag undrar över är varför brännerierna håller sig med fyrkantiga skorstenar och inte runda?

Flatremshjul i tillrättalagd lantlig bruksmiljö


Statens kontrollbehov, bildandet av V&S och teknisk utveckling d.v.s. rationell drift blev så småningom för mycket för ett litet bränneri så runt 1950 var det färdigputtrat i mäskkaren och färdigdroppat i spritkollonnerna och kranen vreds om för gott.

Obevekligen bryts allt ned med tiden, -om det inte underhålls




Det ena leder till det andra, Paul G. Nordström Hessleholm

Trälådan på bilden här ovan har troligen varit avsedd för dåtidens läskedryck. Apotekare Paul G. Nordströms Vattenfabrik i Hessleholm tillverkade bland annat gul Sockerdricka. Enligt etiketten hade Vattenfabriken telefonnummer 195! Den som vill förkovra sig om en Apoteksindustrialist kan läsa mer på http://www.swepharm.se/upload/UniCorns%201-08.pdf från Farmacihistoriska sällsakapet