Tillträde Förbjudet RW&
AVANTIS (ELLER MS LYS-BORG SOM HON HETTE I NORGE)




Ett klick på bilden härunder länkar dig till fler bilder på AVANTIS


PS sensommarn 2014: Jag har fått mailuppgifter från andra som varit på Skiatos att båten låg kvar

Vi är hos det Egeiska havets egen medelålders lilleputta, Skiathos. Här får varken discokulorna eller Theodorakis störa när turisterna njuter sin moussaka och Metaxa i de trånga gränderna. Gränder som en gång byggdes som labyrinter för att förvilla sjörövare, pirater och de Turkiska inkräktarna.


Vems är båten? Kan man ta sig ombord? Vad säger ordningsmakten?

Den som då dristar sig åt att gå åt fel håll från stränderna och barerna hamnar efter några kvarters promenad i en annan värld. En värld där barerna ser allt mer påklistrat poppiga ut och avståndet från civilisationen markeras tydligt för varje hus som passeras.


Har man väl klättrat upp möts man av förtöjd övergivenhet

Inte så att det är ruiner och ruckel, men ambitionen att göra en vacker helhet har upphört och istället vill varje huslåda med krams och krims försöka sticka ut och det hela slutar i vad som kan liknas vid ett industriområde, eller i alla fall något som liknar en svensk småbåtshamn för ca 100 år sedan, fast på grekiska.


Bakom den utbrända kommandobryggan skymtar semesterparadiset

Det var där hon låg i hamnen och orkade inte ens guppa, vid en liten betongkaj bredde hon ut sig med sina nästan 60-meter. Hon byggdes 1977 i Norge i Risør av Lindstols varv och arbetade för Lys – Line fram till 1995 då någon tröttnade och målade över namnet LYS – BORG Oslo med AVANTIS Pireus och så var det dags att jobba vidare i varmare vatten.
Källa: http://www.scheepvaartwest.be/Avantis.html


Det luktade bränt på långt håll och lugnet runtom gav viss spökskeppskänsla

Med jämna mellanrum lades hon vid kaj för diverse renoveringar, så småningom (Grekisk Kris?) hade ägaren lite svårt med hamnavgifter och löner till varvsarbetarna, så hamnfogden krävde kvarstad, vilket väl inte skyndade på processen att göra skutan sjöduglig igen och som en djävulens kvittens på att saker inte stod rätt till började skutan brinna, tillräckligt för att bränna ut alla manskapsutrymmen. Så idag ligger hon övergiven med ett helt skrov och en kommandobrygga som är nästan vit på utsidan och stinkande svart på insidan.


Rostig fartygsplåt och rentvättad sot och alla rutor utbrända

Äntligen lite spänning i den solvarma semestertristessen! Fram och fråga närmsta småbåtshamnarbetare om den blå båten, vem äger den? Varför ligger hon här? Och varför har hon brunnit? Kan man komma i kontakt med ägaren? jaså inte, -men vad händer om jag klättrar ombord, blir öns länsman gramse på mig? Gör ägaren turistsushi av mig om jag ertappas med att olovligen tagit mig ombord?


Dörren gick att öppna med visst gnissel

Då jag så småningom kommit fram till att öns polismyndighet hade annat för sig än att bekymra sig om huruvida en turist med kamera på magen springer omkring och fotograferar på en övergiven båt i hamnen och att ägaren var glad att slippa se sitt elände, så var det bara att lossa på tampen till den tveksamma repstegen och ta sig uppför skrovets kant.


Och innanför var det bara sot och aska kvar

Att båten brunnit var det ingen tvekan om men efter de helt obekräftade uppgifter jag hör från folket i hamnen, ska sanningen filtreras en hel del. Hamnarbetarnas utsagor bör tolkas i åtanke med att kommunikationen på engelska inte alltid var hundra procent, att de kanske var kollegor med de hamnarbetare som snuvats på sin lön, att amplituden av elaka rykten oftast förstärks för varje öra det passerar och att fantasin hos både berättare och lyssnare förstärker vad som sägs än mer. Branden var kanske en olyckshändelse, eller så har jag hört historien för, av Evert Taube…


Vi mönstrade för trippen, ty skutan hon var såld
och assurerad för en halv miljon.
Kaptenens namn var Jackson, en engelsman så bold
som jämt gick med revolvern klar och hotade med våld.
Besättningen var coolisar av allra värsta slag
och så Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
 
Men höga assuranser det är en farlig last,
vi märkte också snart att fan var lös.
En natt jag stod till roders jag såg hur i all hast
vår förste styrman stuva ner ett segel och en mast
i skepparns båt om styrbord, men jag kalla pojkarna,
där stod Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
 
Karl-Alfred snodde för-ut och snoka under däck
och Fritiof pejla rummena i smyg.
Då fick vi se en syn som först fyllde oss med skräck:
befälet ville dränka oss och skutan hon var läck.
Minst halva assuransen den tänkte skepparn ta,
de sa Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.



Eslöv i Grekland! Vid sidan om låg "mudderskeppet" Skiathos med en grävskopa från Eslöv. ÅKERMANS, det var innan de bytte namn till Volvo Excavators (Åkermans alltså, inte mudderskeppet)

Ett klick på bilden härunder länkar dig till fler bilder på AVANTIS