Tillträde Förbjudet RW&
TRANSFORMATORSTATIONEN MUNKARP
Ny variant LIVSFARA tillträde förbjudet. Nja inte nu längre i alla fall inte i Munkarp


Det finns många transformatorhus eller transformatorstationer runtom i landet, så det här blir en representant för alla dessa. Om Munkarps transformatorstation är typisk i alla avseenden får fackfolk tycka till om, den uppvisar yttre likheter med de flesta landsortsstationer från luftledningarnas tid, innan dessa pampiga små byggnadsverk ersattes av små oansenliga, men betydligt driftsäkrare små lådor liknande förkrympta friggebodar.

Ett monument över moderna elektrifierade tider, något att tänka på nu när allt ska vara mobilt och bredband och vi tar starkströmmen för given

När man väl tagit sig in ser man att stationshuset är uppdelat i små burar, en för ingående ström 12 kV och sedan en bur för varje riktning strömmen gick ut. Kablarna med 3000 volt fortsatte ut till småorter och gårdar för att slutligen transformeras till 380 och 220 volt, ty denna historia utspelar sig på den tiden då strömmen fortfarande var 220 volt.

Det är inga Faradays burar vi beskådar men de uppfyllde säkerhetskraven för eldistribution


Under Sveriges industriella revolution 1870 och framåt producerades elen ofta på plats med dåtidens koleldade ångmaskiner eller med gas så distribution var inget problem, elen var närproducerad.


Denna bur distribuerade 3KV mot norr, mot Våttseröd.

Inte heller var det problem för dåtidens tunga industri när vattenkraften byggdes ut eftersom denna industri av naturliga skäl oftast var belägen vid större vattendrag där vattenkraften utnyttjades mekaniskt med skovelhjul förbundet med en kraftig axel och flatremshjul som drev hela industriprocesser med remmar som snurrade och drev all tänkbar mekanisk utrustning.



Flatremshjul och remmar: Härifrån kommer uttrycket, ”Lägg på en rem” i betydelsen skynda på. För det var precis vad man gjorde, vattnet gick hela tiden och kunde inte stängas av. Man lade bokstavligen remmarna på hjulen och maskinparken började snurra. De industrier som inte låg vid vattendragen vid denna tid använde sig av ångmaskiner eller gaseldade kraftverk.

En strömbrytare av det kraftigare slaget, tre faser. Med ett kraftigt handtag var det fortfarande möjligt att slå brytaren av och på

Elens fördelar blev kända och liksom nutidens bredband och mobila uppkoplingar var det i städerna det investerades i infrastrukturen först. Ute på landet däremot som i Munkarp gick det trögare, alla var inte positiva till elström och blixtrande fanstyg och såg följaktligen inte heller något behov av el.


Vad är detta? notera att den bortre och den högra polen är förbundna

De som behövde elen här ute insåg snart att de liksom idag befann sig i en glesbyggd som inte var lika attraktiv för kraftbolagen att investera i. De stora godsen och och slottsherrarna drev på, de såg behovet, de hade pengarna till investeringar och inflytande över beslut och beslutsfattare.

Lite som en katedral eller kyrktorn, högt till tak

Kraftleverantörerna betraktade den glesbefolkade landsbygden som ointressant när stadsbefolkning och tung industri skrek efter el och var goda kunder som kunde försörjas med enkla sträckningar av ledningar. Inte helt olikt dagens bredbandstäckning där efterfrågan på 4g nätet anses otillräcklig (nov 2011) och storstäder prioriteras av både ekonomiska och logiska skäl och glesbygden kommer lite efter.

Sydkrafts Matartransformatorer LIVSFARLIG anläggning VIDRÖR EJ apparater och ledningar

Riksdag och regering drev på och statliga Vattenfall, Sydkraft och andra större offentliga kraftproducenter agerande för elektrifiering av landsbygd och obygd vilket gick ut på att dra ut el till mindre stationer vilka sedan i andelsföreningens form gemensamt finansierade ledningsdragning den sista biten ut till byar och gårdar.

Burar med bokstavlig isolering emellan



Porslinsisolator beständigt mot det mesta, även tid

En by eller socken bildade en andelsförening eller ett kooperativ, liksom man gjorde för att finansiera spanmålssilos. fryshus, lantbruksmaskiner mm.

Från

Vattenfall och Sydkraft levererade genom s.k. bygdeledningar ut 10 eller 20 kV till transformator-stationerna som sedan med gemensam finansiering försåg landsbygden med el. Munkarp är nog en liten nyare station, inkommande el var på 12 kV, mot ursprungliga 10 kV, medan utlevereras el höll spänningen 3kV.

Känn dig tryggt isolerad

Stationerna ägdes oftast av kraftbolagen, i Munkarps fall offentligägda Sydkraft, medan distributionen därifrån förmodligen bekostades av en förening eller ett kooperativ. Finansieringen bestod från kooperativets sida av lån med solidariskt lämnad borgen samt dagsverken och egna arbetsinsatser.

Utgång söderut för luftledningarna

Transformatorstationernas inslag i landskapsbilden uppfattades på samma sätt som vi i dag ser på mobilmaster och vindkraftverk. För allt som stått där sedan urminnes tider vilket är lika med ditt eget första minne, det är en del av världen. Annat som kommer efter och stör din invanda bild av hur det såg ut och alltid har sett ut, det är av ondo.

Och visst var det bättre förr, transformatorstationerna t.ex.

Det som en gång var -LIVSFARA tillträde förbjudet- har nu blivit en nästintill ofarlig hobby.