OMEGA-WERKE LEIPZIG
.
Bakom förvuxna träd i Leipzig Leutzsch ligger det en gång vackra huset som tillverkat allt från glödlampor till reprokameror och grafiska tillbehör. Gatan framför heter Georg Schwarz Straße.
.
.
En 115 år gammal industrilokal i stadsdelen Leutzsch, fem våningar hög med en fasad som påminner om en bättre skola.
..Vi är på besök i det gamla Omega-Werke där man ursprungligen, -mellan krigen tillverkade nymodigheten glödlampor.
Lite magiskt ljus här inne. Nästan som om en grafiskt skolad ande lever kvar i väggarna för att se till att färg och svärta håller hög klass även när allt förfaller.
..
Leipziger Metallfadenlampen-Fabrik,
Första industrin här hette Leipziger Metallfadenlampen-Fabrik, Leipzig. Metall-glödlamps fabrik. Både ordet och produkten slår knut på sig själv. Metall-glödlampor? Tja foten och gängan E14 eller E27 måste vara av metall, innehållet är volframtråd och vacuum, det som omger och innesluter vacuum och volfram är en glasbubbla. E-beteckningen kommer från namnet Edisson, glödlampans uppfinnare och E-14 respektive E-27, de
..
och E-14 respektive E-27, de två standard-storlekarna anger skruvgängans diameter i mm.
..Ingenting varar för evigt och det fanns många tillverkare av glödlampor för hundra år sedan i Tyskland och i Sverige. Av någon anledning, troligtvis bristande lönsamhet lades verksamheten ner och det vackra huset fick nya ägare och med det ny verksamhet.
.
Vi fortsätter uppåt, vårt besök tar sin start från översta våningen, sedan går vi neråt.
.
Graffitimålarna har inte sparat på färgen, det kanske enda beviset på att det fortfarande förekommer aktivitet i huset.
.
Hoh und Hahne
Ny ägare blev finmekanik tillverkaren Hoh und Hahne. H&H tillverkade reprokameror i storformat, bälg på släde och en torkplåt för fotopapper, hightec på 1920-talet, det är för hundra år sedan! Övrig produktion var diverse fotoutrustning.
..
H&H
Det blev 1939 och Tyskland angrep sina grannar, WWII var igång, krigsmakten expanderade och även dess efterfrågan på civilt tillverkade produkter. H&H levererade till Junker FlugzeugWerke, beläget mellan Dessau och Aken.
..
.
På vägen upp kan vi från trapphuset betrakta baksidan av Omega-Werke. Alla fönsterrutor är borta.
.
.
.
.
I Aken har vi varit tidigare och tittat på det imponerande Magnesitverket. Vad H&H levererade till Junkers är okänt, men det är ingen vild gissning att det var spionkameror i stort format med hög upplösning och annat användbart inom spiongebitet.
Kriget var igång, den ökade produktionen krävde fler arbetande händer, men i stället för betalda arbetare erhöll man diverse lägerfångar och tvångsarbetare. De ordinarie arbetarna var på slagfältet och hade ihjäl fienden om inte fienden hade ihjäl dem.
..Det är allom bekant, kräver nog ingen akademisk bekräftelse, men tvångsarbete och slavarbete är allt annat än effektivt. Kunnig och utbildad personal är borta, men en ovillig arbetare, etnisk fånge av något slag, eller krigsfånge gör inte sitt bästa, kräver mycket bevakning, övervakning och är så kontraproduktiv denna kan vara utan att utsättas för fysisk bestraffning.
.
Att ta hissen upp
.
Var inget alternativ
.
Så här ser de halvcirkelformade utbyggnaden ut på insidan.
.
Är då den av krig frånvarande personalen teoretiskt utbildad eller praktiskt skolad efter många år på företaget borta, saknas nästan all kompetens som behövs vid minsta driftstopp. En vakt plus en lägerfånge vid ett driftstopp eller produktionsmässig felaktighet kan inte åtgärda ett enkelt problem som den erfarne arbetaren löste med några sekunders justering av någon del i flödet.
.
Och så här ser utsiken mot norr ut
.
Nästan…..
.
…..Uppe
.
Som nyttjare av tvångsarbete och lägerfångar placerades företaget på sergrarmakternas ”svarta lista” och så var den sagan slut.
..H&H försvann ut ur historien. Men den vackra byggnaden stod kvar, den hade, av ren tur kan man förmoda, inte träffats av några bomber eller någon raketbeskjutning.
.
VEB Leipzig Polygaph Reprotechnik
Nästa steg i historien, nu i DDR några år efter krigsslutet, blev en transformering till VEB Leipzig Polygaph Reprotechnik. Anknytningen till foto och grafik kvarstod och det grafiska arvet levde kvar. Det nya OmegaWerke tillverkade och monterade reprofotografi
.
Uppe! På översta plan. En stor tom sal med magiskt ljus.
..
VEB ..
monterade reprofotografi-utrustning, kameror för tryckeriindustrin och tryckpressar. Företaget levde vidare i den från 1949 nya östtyska demokratiska republiken och verksamheten varade fram till DDRs kollaps 1990.
.
Inga spår av vad som en gång tillverkats här.
..
Ingenting kvar, men ljuset var magiskt, filtrerat genom otuktade träd och ruggigt höstväder i Leipzig.
..
När den drygt 40-åriga eran DDR tog slut och blev en del av Förbundsrepubliken Tyskland omvandlades återigen den juridiska företagsformen, denna gång till GmbH, dvs. ett mindre aktiebolag. Det var nu i det nya Tyskland problemen uppstod. Kunderna köpte hellre italienska, ”väst”-tyska eller andra tryckpressar, den östtyska ineffektiviteten blev prissatt. Inte ens med priset kunde man konkurrera. Två världskrig och två diktaturer överlevde
Två världskrig och två diktaturer överlevde man, men i marknadsekonomins och effektivitetens mördande konkurrens blev man inte långlivad.
..Utan kunder, inga intäkter! Om det blev en ordnad nedstängning eller konkurs berättas ingenstans, men det var nu lokalerna tömdes för gott. Sedan dess står huset overksamt och förfaller.
.
Här kan man se rester, bokstäverna "ph Repro" av företagsnamnet Leipzig Polygraph
Reprotechnik på fasaden. En detalj jag missade då jag var där och tog bilderna.
.
Torsdag 25 september 2025
Vad jag inte sett förrän jag gick igenom bildmaterialet var att namnet Leipzig Polygaph Reprotechnik fortfarande var kvar som stora bokstäver på fasaden.
Väl inne slås vi av att det mjuka ljuset från det dåliga vädret i kombination med träd som täckte fönsterna gav ett nästan syntetiskt intryck. Nästan som om någon grafisk häxmästare levde kvar i väggarna för att ge ett mer konstlat ljus. Tyvärr fanns ingenting kvar som påminde om vad som engång försiggått här. En tom byggnad, ett tomt skal vars enda livstecken var graffitin som byggts på lager för lager.
.
Visst kan man tro på grafiska andar, kvarleva från mellankrigstiden och kalla kriget.
.
Överst täcktes den norra fasaden, den mot gatan av träd, medan det var fritt ljusinsläpp från söder. Taket lutar inåt och träden i norr färgar ljusinsläppet. Påtagligt är att inga väggar delar upp byggnaden, tillverkning och montering har tydligen varit i ett öppet plan, detalj för detalj.
.
En öppet småskalig industriell tillverkning av lätta produkter. Slutprodukten, dåtidens stora bälgkameror och annan grafisk utrustning var bärbara så monteringen och process ända in i DDR-tiden tycks ha skett hantverksmässigt utan traverser.
.
.
Vår tar oss upp alla våningarna för att sedan gå ner, våning för våning. Redan i trapphuset förvånas vi av ljuset, lite mörkt men den nästan neonintensiva graffitin lyser upp. I motljuset sprakar väggarna i trapphuset likt ett nyårsfyrverkeri.
..Vad eller vem är Xegang? Låt mig gissa. Det är tvetydigt, men det finns en graffitti-rörelse under namnet Xgang som ibland skriver sig som Xegang.
..Inte otroligt att någon wannabee tagit på sig rollen som Xgang i Leipzig.
På plan tre lyser även en blek
På plan tre lyser även en blek flickas ansikte upp i trapphusmörkret. Så länge byggnaderna är i det skick de är, är graffitin det enda som påvisar att livet i byggnaderna är besök av graffitimålare eller mer anonymt, av Urban Explorers.
..
.
.
Det regnar in vilket inte är hälsosamt för golv och väggar oberoende material. Det blöta golvet hinner förhoppningsvis torka upp av höstsolens värme och det faktum att luftdraget är fritt då nästan inga fönster är hela. Fast å andra sidan kan än mer regn med vindens hjälp ta sig in.
.
.
.
En våning ner är det nästan helt torrt. Även här bjuds det på öppen planlösning och inga spår av att här en gång varit väggar. Ljuset är fortfarande lite underligt, men inte lika färgsprakande. Det enda som hänt här är att innertaket i en hörna fallit ner, rödorange, uppenbart målat endast i en hörna, kanske har det varit en rumsindelning i alla fall just här.
..
.
Nere på plan två möts vi av en ful gubbe på väggen, pottfrisyr, utåtstående öron, grått skinn och grön näsa. Här det ännu lite torrare, lite jämnare ljus och lika öppet
lite jämnare ljus och lika öppet som de andra planen, en upprepning av vad vi tidigare sett.
..
.
Återstår då entréplanet, avvikande i ett avseende här var en vägg i väster och ett ytterligare rum, med största sannolikhet ett kök med tillhörande matsal.
…
Därefter lämnar vi byggnaden och hoppas på det bästa för dess framtid. Vi har mer att göra i Leipzig.
..
.
.
.
.
