.
VATTENTORNET I EN SYDSVENSK SMÅSTAD
.
Det byggdes 1905 och var en byggteknisk föregångare då man gjorde en konstruktion i armerad betong, vilket var nyskapande för sin tid. Till det yttre liknar vattentornet en fyr och det är väl bara en roterande lins på toppen som saknas.
.
.
Vattnet till det 38 meter höga tornet pumpades upp från en närliggande vattentäkt och när man pumpat upp som mest innehöll vattentanken överst 140 kubikmeter, tillräckligt för stadens behov för hundra år sedan.
.
Grinden var öppen, större del av tomten saknade inhägnad och dörren borta, så det var i praktiken bara att gå in.
.
Betraktat på nära håll blir perspektivet mer dramatiskt, och formgivningen med sex ”ben” och en cirkelformat topp skapar sin egen estetik
.
140 ton vatten 38 meter upp i en smal byggnad kräver bra fixering i marken. Det visste man om redan 1905 så tornet är förankrat i ett 200 ton tungt betongfundament under markytan.
Under 64 år försåg vattentornet staden och de kringliggande gårdarna med vatten, två världskrig har det fått uppleva
.
två världskrig har det fått uppleva på avstånd och en teknisk utveckling ingen kunde föreställa sig år 1905. Men redan tidigt 60-tal insåg de kommunala politikerna och tjänstemännen på VA-enheten att volymen var för liten och att den tekniska standarden inte längre levde upp till dagens (1960?) krav.
..
.
Beslut klubbades och 1967 stod ett nytt och betydligt större vattentorn på plats och försåg den lilla staden med dess kring-liggande byar med vatten.
Det gamla vattentornet hade spelat ut sin roll och 1969 togs det ur drift, för gott.
.
.
På väg upp
.
.
1969 det var en tid då allt modernt var bra och allt som var gammalt helst skulle jämnas med marken och försvinna ner i fattigdomens glömska.
Sverige var ett rikt och modernt land, här fanns det inte plats för gammalmodiga
byggnader och sådant som minner om andra tider. Att vattentornet överlevt det rivningshysteriska 1970 talet är ett under i sig.
Lika förundrande är att det inte ”moderniserats och förskönats” utan att man respekterat den unika byggnadens exteriör och låtit den vara.
.
Snart uppe
.
Kvar står ett underbart torn som ser ut som hämtat ur en sagobok och bara inväntar lite mer kärlek från någon kapitalstark ägare. Än har inget förfall bitit sig fast i konstruktionen, men hur länge klarar det att stå ouppvärmt under vintrarna?
.
.
Det var nästan andaktsfullt att ta sig upp de sista trapporna.
.
Vad är det där för lustig platta som röret är fäst i?
.
Variant av expansionskärl. Såväl tornet, som till- och frånloppsrören rör sig
och expanderar, .då behövs något som ger rören expanderingsutrymme.
.
Tisdag 19 maj 2026
Någon har gjort fuljobbet, att ta sig in, någon har, för hur längesedan är okänt, gjort sig besväret att avlägsna den dörr eller barriär som hindrat obehöriga att ta sig in. Utan någon åverkan på byggnaden och utan besvär gör vi entré.
Vattentornet visar sig,
Tisdag 19 maj 2026
Vattentornet visar sig, som väntat, bestå av trappor upp. Två rör, ett för påfyllning och ett för avtappning. Några avsatser har gjutits fast i betongkonstruktionen och har som enda funktion att vara fästen för de trappor som går upp till vattenmagasinet.
.
Uppe! Mellan vattentank och trappavsatsen
var ett utrymme för rör och ventiler.
.
För 121 år sedan monterades rören. Nu 1926 har de spruckit.
När vi tagit oss upp till våningen under vattenmagasinet ändrar interiören karaktär. Det är inte längre stigande trappor upp till nästa avsats. Under vattentanken befinner vi oss i
.
.
ett rum utan fönster med ett rörsystem med ventiler, till för att reglera tillflöde och utflöde av vatten. De gamla tappningsrören i gjutjärn som efter mer än ett halvt sekel i vila har tagit sig för att spricka. Troligtvis orsakat av kvarglömt vatten i rör och ventiler kombinerat med riktigt kalla februaridagar.
Sven Duva tog det lugnt, övervakade allt vi gjorde.
”Sven Dufva var en dum major, den dummaste man fann, Men noga med att borsta skor, en korkad hedersman.
Hans hela värld var disciplin, på mässen söp han som ett svin, Han tänkte som en tröskmaskin.
Han blev befordrad han.
Tage Danielsson
Vi hittar även spår från flygande bostadsinnehavare, golvet är täckt med flugskit och vid vår ankomst hör vi ett antal duvor flyga i väg. En duva har däremot bestämt sig för att stanna och betrakta de två klumpiga turisterna och deras göranden. Sittande på sin stege
Sittande på sin stege följer duvan varje rörelse vi tar oss för. Övertygad om vår ofarlighet sitter den lugnt kvar och iakttar oss likt en museivakt eller skolfröken.
Sedan, längs med den runda väggen finner vi en trappa som leder upp ytterligare en våning.
.
.
.
Trappan leder upp till vattentornets egentliga funktion, vattentanken på 140 kubikmeter. Tanken är en betonggjuten cistern med samma radie som tornets smalaste del, de sex benen ingjutna i tornet som bär upp tanken.
.
På väg upp, över och in i vattentanken
Men den del av tornets topp som går utanför benen och ger tornet dess påtagliga karaktär är endast en gång runt tanken.
Konstruktionen är förutom den exteriöra estetiken även av praktisk funktion. Tanken kan inspekteras från utsidan utan att man befinner sig utomhus.
Vattentanken utsätts heller inte för direkta yttertemperaturer, en smällkall vinterdag kan, eller åtminstone kunde luften 38 meter upp säkert vara skadligt kall för en oisolerad vattentank.
.
En blick ner i 140 kubikmeter vattentank 35 meter över landbacken
Insidan av tanken var av förklarliga skäl inget större sevärdhet.
Vattencisternen saknade eget tak, eller förslutning i alla fall nuförtiden. Kanske har här varit ett tak eller en förslutning som hindrat allt förutom vatten och luft att ta sig in i cisternen. Men bara ytterligare någon meter upp, den sista av de 38 meterna som är tornets höjd, var ett vackert tak kvar. Tornets eget yttertak. Numera tar fåglar sig obehindrat in
Numera tar fåglar sig obehindrat in men då det användes måste varit väl förslutet mot yttervärlden för att hålla vattnet rent och fritt från såväl fåglar som insekter. Men vattentanken var inget mer än just en stor rund cistern, som av förklarliga skäl inte innehöll alltför mycket sevärdheter.
.
En vacker 121 år gammal (2026) konstruktion
Om vattentanken i sig inte rönte något överdrivet intressant att betrakta från insidan så var utsikten härifrån desto mer enastående. Kyrkor och väderkvarnar,
Kyrkor och väderkvarnar, gamla skorstenar och sådant som hör den lantliga utsikten till, dessutom bjöd vädergudarna på strålande försommarsol denna majdag.
.
Utsikt söderöver
.
Utsikt västerut.
Efter detta återstod endast en sak att göra, tacka för sig, gå ner de ca 38 meterna och belöna sig själv med en stor Engelholmsglass vid glassbaren på stortorget, mitt i staden.
En sådan fantastisk dag!
.
.
.
Nere.
.
Länkar till andra vattenverk
.
.
.
