VERKSTADEN VID KÄVLINGEÅN
.
Det här är en klassisk småbygds historia. En gång ett stabilt företag med egen tillverkning beläget vid ån. Ursprungligen var man intresserad av att ta tillvara kraften i det rinnande vattnet från ån och en enklare form av mekanisk verkstad växte fram. Nu är ju hög fallhöjd inget som utmärker skånska åar, så det blev inte alltför mycket kraft att utvinna. Så när väl elkraften kom till byn, oftast i form av andelsförening fanns det möjlighet att expandera verksamheten.
.
.
Härinne finns det mesta, mest för nytta, men även för nöje.
.
En gång i tiden, liten knubbig tjockTV
.
.Kring kvarnar och verkstäder växte samhällen upp och gav underlag till såväl kyrka som grundskola. Därefter växte samhället vidare och gick det bra etablerades både läkarcentral som konsumbutik. Gick det mindre bra lades skolan ner och en busshållplats restes utanför den nedlagda dagligvarubutiken och barnen fick åka buss till närliggande större by.
..Ett annat tänkbart alternativ är att tidigare verksamhet, oftast jordbruksrelaterad etablerat sig,
.
Radiator eller myggdödare?
.
med resultat som ovan och någon entreprenör ser en affärsmöjlighet i att starta en ytterligare verksamhet med nya produkter eller tjänster. Tänk en entreprenör som för drygt hundra år sedan kom på idén att montera glödlampsarmaturer för hemmabruk. Många äldre dömde säkert en sådan affärsidé som hopplös, medan dåtidens ungdomar såg möjligheten att tända ljuset utan att tända veken i fotogenlampan.
.
Och för den som tröttnat på tillvaron finns det andra alternativ. Lyckligtvis har ingen här valt annat än att fortsätta gneta på och hoppas på en bättre morgondag.
.
Vi går vidare och kommer in i stora hallen, väggar av tegel och ett förmodligen tätt tak. Ljusets och den gulaktiga färgen kommer sig av de gulaktiga ljusinsläppen i taket.
.
Det steget, från fotogenlampa till glödlampa i vår bekvämlighets-historia är lika stort som när tonåringen för tjugofem år sedan tjatade om Internet och morfar tyckte det var bättre förr, med vinylskivor och Kodak Instamatic. Med den nya etableringen av en tänkt armaturfabrik växte byns välstånd, nyanställda blev nybyggare i bygden och den lilla grundskolan behövde snart byggas ut och Konsumbutiken fick konkurrens av en ICA-butik, som sålde fotogen, då mor- och farföräldrarna envisades med att använda fotogenlampa några år till.
.
Men det har gått hundra år sedan detta tänkta scenario. Först stängde ICA, något år senare lades läkarcentralen ner eftersom municipalsamhället slagits samman med den lite större grannkommunen och det modernare ordet vårdcentral och dess funktion flyttade till centralorten. Det dröjde några år, men de nyinflyttade familjerna, som köpt bil och börjat pendla till staden gjorde sina inköp på stormarknad med följd att även kooperationens butik låste dörren för gott.
.
Efter en genomgång av "stora hallen" sökte vi oss likt ljusälskande nattflugor mot ljuset, eller åtminstone nästa dörröppning vars bakomliggande arealer vi innerligt ville utforska.
.
Och hamnade i en lite mindre liknande hall.
.
Demo till höger, Demo kl
.
.
Nu finns ingen offentlig service kvar, endast en idyllisk by, med regelbunden busstrafik från kommunens centralort till den större staden, finansierad av regionen men som körs av en privat entreprenör, -som lämnat lägsta anbudet. Både barn och föräldrar pendlar till staden och den enda nyetableringen de senaste tjugo åren är en manuell biltvätt ute på stora vägen, så att pendlarna kan hålla sina fordon någorlunda rena, när andan faller på.
.
.
Men runtom i garagen flödar entreprenörskapet. Här har Olles Bilservice vaknat till liv, Olles granne Bettan har öppnat frisörsalong i husets tillbyggnad och längst ner på gatan har Nilssons bilintresserade son öppnat en web shop för bildelar till Volvo PV och Amazon. Olles bilservice behövde expandera och nere vid ån står några tusen kvadratmeter industribyggnader och väntar på verksamhet. Låg hyra och nära hem, kan det bli bättre?
.
.
Olles Bilservice tog sig an att lära sig lite om traktorer och jordbruksmaskiner och det dröjde inte länge förrän han hade två heltidsanställda för att serva maskinstationens jordbruksmaskiner. Farfar var smed och hamrade hästskor och nu fixar barnbarnen de maskiner som med mer än hundra gånger högre effektivitet gör det jobb, hästarna utförde ett sekel tidigare. I de stora lokalerna vid ån har Olle tre garage. Längre bort ställer ägaren till den nedlagda industrin upp och hyr för en löjligt låg summa ut andra lokaler åt traktens motorintresserade ungdomar, -de som går på fordonslinjen på yrkesskolan inne i staden, så att drömmen om en unik och välskött begagnad Volvo eller SAAB ska rulla ut efter körkortsdagen.
.
Som en parentes kan nämnas att en nyutexaminerad fordonsmekaniker kostar mer per timme än en överskottsjurist. Allt beroende på vad som efterfrågas
Men när jordbruksmaskinerna blir mer avancerade, kräver GPS för att köras och varje service måste skötas av märkesverkstads folk får Olle mindre att göra. När han på äldre dagar endast anförtros att tvätta maskinerna lägger han ner verksamheten. Grabbarna som skruvade på sin Volvo eller Mazda har flyttat till staden och kvar står de aldrig färdigskruvade drömmarna upphissade utan hjul i ett garage i en röd tegelbyggnad nere vid ån.
.
.
.
10 augusti 2022
All text här ovanför är fria fantasier, vems landsortsbutiken var vet jag inte, men idag är den en exceptionellt vacker privatbostad, förmodligen med utsikt över ån. Småföretagandet i byn har säkert det historiska mönster jag fantiserar om även om detaljerna brister.
Det var så det såg ut när vi gick genom det enkla staket som på mer än ett ställe lyfts undan så att vem som helst med normal rörelseförmåga, utan besvär kunde gå in. En garageport står öppen så att gå in är utan problem. Bland det första vi ser är plastdunkar med odefinierbart innehåll, -det är i varje fall inte hallonsaft. Det har skrivits en del i Sydsvenskan om olaglig hantering av diverse giftiga ämnen och vem som ska ansvara för saneringen av området. Men det mesta här inne är bara övergivet.
.
1
Runt om står några 80-tals bilar som aldrig blivit färdigskruvade, plastflaskor med växtgifter som så småningom kommer att spricka och rinna ut, först på betonggolvet för att sedan sippra ner i sprickorna och kanske nå jordlagren under. En dunk motorolja har spruckit och läckt, och några trafikdelare i formsprutad plast står omotiverat på golvet.
.I en hörna hittar vi små blanka, breda däck, ca 30 cm, troligtvis till go-cart? Var det den sista verksamheten här inne? En go-cart bana där små, roliga bilar kunde hyras för en halvtimmes körning för småfirmornas firmafester eller svensexornas dagsschema. Eller har man som med mycket annat reparerat trasiga go-cart bilar härinne.
.
.
.
.
Bland bråte, texttryckt monteringstejp och kvarglömda manualer hittar vi åtminstone fyra företagsnamn som haft verksamhet härinne. Inga multinationella storföretag, men de som sköt service och underhåll längst ute i värdekedjan och som fått traktorer och betupptagare att leva vidare år efter år, med gott underhåll och byte av trasiga delar. Senaste bevisbara livstecken är en besiktningsdekal från Statens Anläggningsprovning utförd april 1991, det är 31 år sedan.
.
En annan tidsmarkör är en allt-i-ett Radiola Sterett 320 Hi-Fi med radio, kassett- och vinylspelare, den senare både för 33 och 45 varv, gissningsvis en sen 70-talsprodukt. CDn kom några år senare. I ett annat rum står en ≈14-tumms tjock-tv med varunamnet Comet utrustad med vridreglage för VHF och UHF, -tänk vad man vuxit upp med! Slutsatserna av de två senare objekten är att det inte bara arbetats här, någon form av icke kommersiellt nöje har väl också pågått här.
.
I den stora hallen står en Volvo 245 och en Audi 100 5E Avant, två flaggskepp från biltillverkare som fortfarande lever. Det står fler bildrömmar utplacerade på andra ställen i de väl tilltagna lokalerna, vad de har gemensamt förutom att de står kvar med rost och spindelväv är att de alla ser ut som bildrömmar som aldrig hunnit förverkligas och nu inväntar samma öde som byggnaderna de står i. De tidigare ägarna har förmodligen tjänstebil eller krediter på nyare och betydligt mer bekymmersfria bilinnehav.
.
.
.
